Ha ha, så här ser det också ut när vi tränar... Inte helt snyggt alltid, men det kommer... Det är nyttigt att se!

Jag vill säga att jag var modig och la ut mina bilnycklar i spåret i lördags ute på Revinge, och att hundarna nosade upp dem... Men riktigt så dramatiskt var det inte.

För säkerhets skull använde vi vanliga träapporter och leksaker i spåret, men jag vill behandla varje apport som om den var mina nycklar. Och i lördags nosade hundarna upp alla sina apporter i spåren och jobbade mycket mycket koncentrerat.

Vad är hemligheten- rätt energinivå och balans. Låter flummigt men det är det faktiskt inte. Speciellt Eddie är en känslig själ även om han inte verkar vara det när han överöser livet med kärlek, men han är faktiskt ganska så beroende av att alla är glada runt omkring honom. Så jag bestämde mig innan spåret att denna gång skulle jag inte hamna i någon form av konflikt med honom och inte heller konkurera om spåret... (känner du igen tänket, Sara?) Så Eddie fick gå lös fram till påsläppet där jag lugnt och fint selade på honom. Sen fick han jobba fritt men utan att ha mig småspringande där bak i linan, jag gick, inte sprang! Rätt balans och energi i kombination med de grusspår och koncentrationsövningar vi har pysslat med gav effekt! Han tog sig runt samlat och med näsan i backen hela tiden.

Ozzy jobbade också bra och koncentrerat och jag kan inte vara annat än vara nöjd!

                  Vi jobbade också med uppletandet efteråt och jag är nöjd med det också. Eddie har ju dödat allt han har hittat i rutan, men nu kom han in till mig md saken. Om inte så lång sträcka, eftersom jag stog mitt ute i rutan. Jag ska börja nästa träning med att vinda in föremålet ute i rutan, bestämde jag mig för efter en lång diskussion med spårkompisarna.

Idag har vi varit på klubben och tränat engagemang. Hundarna fick välja övningar själva och även vilka hinder de ville ta på agilitybanan. Mycket bra övning! Jag ska jobba vidare med engagemang. Vi jobbade också med att dutta på apportbocken och Ozzy verkar förstå vad jag vill. Eddie gör typ 30 andra saker innan han duttar...

Ja, dessa hundar....

Ja, vi har tränat igen... Fasen, jag kan liksom inte sluta! Och det värsta (fast egentligen bästa) är ju att det går bättre och bättre ju mer vi tränar!

Idag har vi BÅDE kört två timmar lydnad hos Lisa plus att vi åkte förbi klubben och tränade slalom på kvällen. Det var helt fantastiskt att köra agility med pojkarna efter lydnaden hos Lisa. De jobbade koncentrerat men tusan så glatt och motiverat. En fröjd för ett mattehjärta. Slalom kräver ju både fart, glädje OCH koncentration! Och idag bjöd de på alla tre bitarna.

Lydnaden; vi kommer framåt ett steg i taget. Jag är så beroende av glädjen i allt allt! Dagens bedrift var tandvisning med Eddie. Han kunde sitta på sin rumpa och få sina tänder tittade på! Dagens andra vinst var att jag och Eddie blev kommenderade i fria följet och han gjorde det jätte bra, med entusiasm och glädje!

Dagens "förlust"... att Ozzy tuggade sig igenom ett gäng apporter. Från att jag har upplevt att vi har jobbat bra med föremål så har jag nu en hund som tuggar som en galning! Så där är det tillbaka till basic som gäller. Men jag fick med mig bra tips och övningar och jag ska jobba mycket med extern belöning. Så målbilder finns det! Annars ska vi fortsätta jobba på vänstersvängar, halter, ingångar, hoppet, framförgåendet. Men fokus på apportering och "plocka upp"-övningar i ett par veckor!

Ett annat fenomen är skallet. Men jag får ju det bekräftat att Ozzy (för det är främst han) skäller av frustration när han inte förstår eller när han inte behöver tänka till. När han tänker, skäller han inte. Jag ska ha det i åtanke när vi tränar.

Men i slalomet när det går undan, då får både Ozzy och Eddie skälla så mycket de vill!! FREEDOM!

Pojkarna har haft julafton idag!!!

Maja kom med ett stort paket innehållande galet många kamptrasor, den ena finare än den andra, med och utan pipisar, snören, flätor... Helt underbart!!! Tack Maja!

Så trasorna fick följa med till lydnadsträningen på klubben idag för att testas om de står emot terr(ier)oristangrepp och de verkar klara testet! Fest!

Vi har tränat så mycket roligt! Framåtsändande mot skål på 100 meters avstånd, att runda stolpar, flyt i fria följet och även dirigering. Gudrun hjälpte mig att dirigera runt oss i "fria följet" och jag kan berätta att Eddie tog in allt hon sa mycket duktigt. Han stannade till och med upp för att titta lite extra på henne varje gång och verkligen begrunda hennes ord.

...Men så kan vi ju inte ha det! Han provade också att lägga sig  lite titt som tätt när vi skulle marchera framåt eftersom vi har tränat mycket läggande under gång...

Detta är priset som vi betalar för all vår operanta träning! Ingen rädsla att prova sig fram här inte. Jag börjar fundera allvarligt på om jag ska låta pojkarna göra lumpen för att lära sig att marchera snyggt...

Så nu ska vi öva vidare, jag och terrierpojkarna.

Mmm, nu har spårträningen dragit igång... Härligt!

Jag måste dock erkänna att det var lite jobbigt att gå upp kl. 6.30 en lördagsmorgon nu efter semestern. Det kommer inte naturligt, kan jag villigt erkänna. Men ett plus var det fina vädret vilket gjorde att min motiation ändå ökade. Och när man väl har gått upp finns ingen återvändo.

Vi var ett litet sött gäng som träffades idag och jag spårade ihop med min oerhört engagerade spårkompis (och instruktörskompis) Sara. Jag har funderat mycket kring träningskompisar den sista tiden efter många samtal med mina hundkompisar. Och jag har insett att jag varken vill eller kan jobba bra ihop med träningskompisar som inte ger träningen rätt fokus. Jag har blivit mer och mer noga med att välja ut mina träningsvänner faktiskt. Inte att man måste tänka lika, abolut inte! Nej, vad jag behöver är engagemang! Att man engagerar sig i varandra! Tittar på varandra och kritiserar det som är mindra bra och berömmer och lyfter fram det som är bra! Det är ju så jag kommer vidare i min träning! Och det gäller verkligen allt: engagemang i varandras spår, i agilitykombinationer, i lydnadsmoment, i vardagslydnad...

Idag så tränade jag och Sara och jag tror att vi båda tänker lika: självklart ska man engagera sig i varandras träning! Man lyssnar och tar in hur den andra vill ha det och gör sitt bästa för att få till övningarna på bästa sätt.

Summa sumarum: Eddie spårade två spår på grus! Underbart, kul och nyttigt! Eddie såg dock i kors när han förstog att jag efterfrågade ett nytt  spårbeteteende från honom (nosen i backen hela tiden!), annat tempo (inget rus), pyttesmå apporter mm. Somliga sträckor löste han utmärkt, andra mindre utmärkt! Men hans lilla huvud gick på högvarv och nu är han sååå trött! Nyttigt för oss båda!

Ozzy älskling, fick tapp i spåret, en bäck med vatten att gå över och tvingades leta apporter uppe på stubbar! Han övervann världen när han tog sig över bäcken och hittade spåret på andra sidan! Som han jobbade! Och så duktig han var och varm i hjärtat blir matte som är blödig för sina vovvar!

Saras Dirfa spårade toppensnyggt och hennes vinst blev en bra promenad med båda terrierpojkarna där alla fick springa lösa! Sara släppte lite på sitt kontrollbehov och jag tror att hon blev positivt förstärkt! :)  

Tack för en bra träningsdag!

Nu har vi tränat på klubben igen; Maja, jag och dogsen. Och jag måste ju säga att jag är superglad om det blir en vana. Vi fokuserade på lydnad, slalom och tryck!

Hundarna var taggade från början, ja nästan övertaggade! I like! Men när Eddie åt upp min tröjärm i farten så blev jag faktiskt lite sur.

Så här kommer det filmer från dagens träning. Nu har vi fått dille på att använda kameran. Maja körde igenom lydnadsklass 1 och filmer från det ser ni på hennes blogg. Tryck på länken "Bästa kompisarna Zelda & Nemi" här bredvid. De är superduktiga!

Jag fokuserade på tryck. Lite mer koncentration hade nog behövts... Och jag kanske inte behöver gå lika snabbt som Duracellkaninen... Man ser ju felen rätt så tydligt på film. Även hur oprecis jag kan vara när jag belönar... Det får jag också jobba på. Båda hundarna visar här en tydlig dragning mot väskor, saker på marken och hundkompisarna!

Plus en stakt tendes att skälla! Kan vara för att matte har tagit på sig Duracellkanindräkten och bara väntar på att studsa iväg! Då kommer jaktskallen som brev på posten!

Snabbt hem från jobbet, hundar,leksaker, godis, vatten och så in i bilen. Mattias flänger med med filmkameran.

På klubben träffar vi Martin, Maja, Nemi och Zelda som har byggt en jätte bra bana med flera svårigheter: slalom på raksträcka, staket, kluriga hopphinder och tunnel i en åtta.

Jag lägger upp några filmer från träningen, men det som slår mig är hur otydlig jag är och ibland förstår jag inte att hundarna ändå vet vad jag menar. Men jag skyller min otydlighet på värmen... ;)  Så ni som kollar, tänk inte att jag lägger upp filmerna för att jag gör så rätt, snarare är det en tankeställare i hur jag inte borde göra!

Belöningsträning

Eddie tar ett staket

Eddie i en kombination

Eddie i slalom

Martin ropar "Bra!!!"

Nemi

Ozzymannen hoppar

Ozzy tar slalom

Pga ösregn och åska har jag inga bilder från gårdagens utställning Skånebordern som arrangerades på Eslövs BK.

Ozzy ställdes ut i juniorklass och skötte sig exemplariskt! Lugn och samlad och inga problem med att stå på bordet eller att visa tänderna. Så duktig! Han hamnade på en 4-plats i sin klass, men jag är riktigt nöjd med kritiken. Han är dock fortfarande lite lös fram när han travar, enligt domaren. Hon tyckte dock att han har fantastiska öron och inte sådana där blomkålsöron som så många bordrar har idag! ;) Han har även en fantastisk päls och det vet vi ju redan och fina vinklar.

Så nu ska Ozzy få växa i sin kropp!

På eftermiddagen åkte vi ut i ösregn och la spår på Lunds BKs parkering på grus. Jag hade även godis i spåren för att hundarna skulle jobba i spårkärnan. Spår i ösregn och åska- nemas problemas!

Som grädde på moset åkte vi ut till Torna Hällesta idag med Gudrun och la liknande spår som igår. Eddie fick ett ID-spår på grusväg med godis i. Det fungerar utmärkt. Han kopplar på näsan och koncentrationen ökar markant! Underbart!

Ozzy fick ett tapp och det löste han jätte fint!! Så duktiga!

Mycket koncentration och lugn i spåret och megaglädje vid apporterna!

Så, nu har vi gjort det! Jag har ytterligare en gång fått Mattias att snällt stå med videokameran för att filma mig och Eddie in action. Stackars alla nördars äkta män och kvinnor! Som får stå där med kameran i högsta hugg för att vi hundnördar ska kunna analysera och analysera och analysera igen.

Men det som slår mig när jag tittar på filmerna är hur fantastiskt glad min lillgubbe är! Sicken solstråle på fyra tassar! Storguben Mattias såg också ganska glad ut...