Bilderna är från i somras, men det får ändå illustrera dagens träning.

Jag och Maja begav oss ut till Hofterup för att träna agility idag med Thereze. I ösregn. Men när mår man bättre, än efter att man har kommit in i värmen efter ett bra träningspass i slitsamt och kallt och blött och rått väder? Det är svårslaget!

Både hundarna jobbade faktiskt jätte bra med rätt fokus och engagemang.

Vi försökte oss på både threadles, staket och en liten bana. Vi pratade ockå om vikten av starter och av att hunden har fokus framåt mot rätt hinder.

          Det känns faktiskt bättre och bättre! Men det jag måste tänka på är ännu tydligare signaler och mer slagkraftiga handtecken. Nu blir det lätt lite mjäkigt och mesigt. Så slagkraftighet och tydlighet är mina ledord för dagen. Tack Thereze och Maja för bra träning!!

Vi har även hunnit med lydnadsträning och jag börjar nu köra hela moment med båda pojkarna. Med Eddie handlar det nu om att länka och kedja momenten också så att han klarar av att jobba längre innan belöning. Jag är för frikostig med belöningarna, det vet jag och jag får det påpekat rätt så ofta av alla mina fina träningskamrater.

Så den spårtävling jag hade anmält oss till på söndag, åker vi int på. Jag vill ha lydnaden på plats så att inte Eddie blir osäker. Istället ska jag träningstävla i Svalöv i slutet av november, kanske med båda pojkarna. Sen ska vi få kläm på alla lydnadsmomenten till jul och även börja med lägre klass-momenten.

En agilitytävling har vi dock kvar i december och då ska båda pojkarna vara med! Plus ett MH-test med Ozzy om vi kommer med, i november.

Ja, det är våra framtidsplaner, det!!

Ja, som sagt-Livet är gött!!

Lilla Eddie hamnade för övrigt i ett elstängsel idag. Min stackar pojke! Men han hämtade sig snabbt, den rackarn!

Nu är jag och vovvarna i mitt kära Arvika! Kallt som attan är det! Imorgon ska vi nog gå ut för att träna på Arvika BK.

Vi har hunnit med så mycket i veckan, vi har tränat med kära Sara och Dirfa. Vi har kört lydnad i tisdags och vi har kört lydnad i måndags. Och vi har joggat och hållt i Relationskurs!

Rapporter kommer!

Vi lever och vi tränar!

Livet är gött!

Ja, nu är Lunds körfestival slut för denna gång...

Och hur kommer man nu tillbaka efter att ha jobbat 24 timmar om dygnet i flera veckor? Efter att ha upplevt så många fina människor och deltagit i så många underbara upplevelser. Hur hämtar man andan och laddar om, när man inte ens vet vad nästa projekt blir? Hur hårt ska regnkappan egentligen sitta för att skydda mot regnet och blåsten? Hur länge kan man krypa ihop under filten?

Men hundarna följer med...

Ut i regn och rusk under höstlöven, men också ned under filten. De springer med oss när vi hastar runt i livet, men de kryper också intill som små luddiga bollar när vi lägger oss under en filt för att vila.

Och när man som mest vill ligga kvar under filten för där är det ju skönt, lugnt och stilla, så är det inte då som de söker vår uppmärksamhet och vill gå ut i regnet? Och då drar man åter igen på sig regnkläderna, stövlarna och går ut i hösten. Och istället för regndroppar, så ser jag underbara höstlöv i vackra färger, känner skogsdofter och lera under skorna.

Och sen kommer vi åter igen in i husvärmen, dricker kaffe och äter hundgodis. Och myser.  För mig är det riktig och äkta livskvalité!

I dessa bråda festivaltider satsar nu jag och hårdrockspojkarna på cirkus. Nej, inte din Cirkus, Bitte. Hon är så fin hon, men här talar vi cirkuskonster.

Nu har jag kört så mycket på lugn, stabilitet och stadga, så nu ska vi satsa på lite äkta terrierträning mellan lydnadsmomenten. Och vad är då terriers ofta superduktiga på, jo att köra snabbt och explosivt. Och på att ha roligt!

Så jag laddade fickan med frolic och tog med mig dogsen ut i solen. Fokus var enbart att ha roligt men samtidigt att hitta konster som hundarna kan göra samtidigt. Jag ville inte koppla hundarna för att bara köra en hund i taget.

Ja, vad blev då resultatet:

1. Gratis inlärning av "stå" när en hund fick stå stilla medans den andra hoppade över ryggen på den stående hunden. Jag testade med båda, men det snyggaste blev när Eddie stog stilla och Ozzy hoppade över Eddies rygg. Hm, jag ska vidareutveckla detta och lära in att båda hundarna hoppar upp på min rygg.

2. Backa bakåt.

3. Gå i serpentiner och åttor mellan mina ben-konsten här är att ha två hundar. Så jag tror att jag ska testa att lära hundarna att snurra runt varsitt ben.

4. Hoppa genom armarna.

5. Hoppa över mitt ben.

6. Hoppa rätt upp i luften från stillastående.

7. Kryp.

8. Framförgående.

Jag kan ockå berätta att båda hundarna jobbade tyst utan att gå upp i hysteri eller skall. Orsaken-vet ej. Min inställning kanske.

Jag ska klura på ett litet program med båda pojkarna. Sen lägger vi på en bra låt... typ någon av Iron maiden... och sen startar vi cirkus och blir rika och berömda.  

Det kommer säkert en film snart...

Nu är jag mitt uppe i arbetet med Lunds körfestival,

men jag måste klämma in hundträning emellan. Hundträningen tar ned mig på jorden och gör mig glad och organiserad. Stressen släpper...nästan i alla fall...

Så  igår körde jag dessa moment på träningstävlingen:

linförighet

framförgående

läggande under gång

inkallning

med Eddie

och linförighet, inkallning och hoppet med Ozzy.

Det gick bra, tycker jag. Linförigheten blir bättre och bättre och jag försöker att dra ut på belöningarna. Men det är svårt!

Framförgåendet gick så där, men jag har fått lite tips nu av Lisa som jag ska jobba vidare på.

Läggande under gång, snabba lägganden men sen vill Eddie gå upp. Stadgeträning.

Inkallningen, fin med båda pojkarna!

Hos Lisa körde vi lite samma moment plus jobbade med apportering, rutan och fjärren. Mycket handlar om att försätta både hundarna och mig i rätt känsloläge.

Så nu ska jag hårdträna på allt detta!

Kära Maja och Nemi var också med hos Lisa och vad jag hann se, så såg det superfint ut!!! Duktiga ni!

  Torsdag och fredag innebar agility och lydnadsträning för vår del.

Vi fokuserar nu främst på slalom, kontaktfält, apporteringen, svängar och kontakt och framförgåendet. Jag tycker att det går framåt hela tiden.

I fredags fick jag även äran att köra Zelda över några hinder. Sicken skillnad att jobba med en stor vovve... inte annat än att man blir lite sugen på en stor hund... Jag behöver inte böja mig som en krokig gammal gumma, jag ser tydligt när hunden har rätt position bredvid mig och det är lättare att klappa om en stor hund utan att behöva huka mig över hela hunden som ett stort monster. Men fördelen med små hundar: man huttar superenkelt upp dem på armen vid behov, de kräver mindre mat och jag skulle kunna ha hur många små terriers som helst här hemma i lägenheten, alltid får de plats någonstans! Tack kära Maja för lånet! Om jag får köra Zelda då och då, så är jag helt nöjd.

Idag spårade vi i Järavallen (inte Snoge som jag skrev från början!)

Idag har jag också blivit av med både spårlina och sele. Efter några minuter i ett tillstånd av sann aggression och röd ilska så fick jag reda på att en snäll man trodde att selen var kvarglömd på stigen och tog den därför med sig för att lämna den synlig och fin på parkeringen.

Jag har gått typ vilse.... Trots att Sara och Ozzy spårhund var med, så hamnade vi ute vid stora motorvägen till Göteborg. Och dit skulle vi inte!

Eddie fick gå ett tävlingsspår utan Sara Spårläggare i sällskap. Eftersom selen och linan då var borta så fick han jobba i koppel med en arg matte i andra änden. Men det löste han faktiskt fint. Vi skippade dock två apporter eftersom Eddie inte tyckte att de var så viktiga. Jag håller nog inte med honom om den saken.

Jag hade en lagotto vid namn Axel i spåret som jag la ut till Dirfa. Han följde mig så snällt när jag skulle placera ut Dirfas apporter. Axels matte och husse verkade föga bekymrade trots att de glatt frågade mig om jag la spår. "Ja", sa jag argt. Men det bekom dem icke. Axel fick fortsätta springa lös.

Ozzy hade svampplockare som örlade runt runt runt runt i hans spår... och en död kråka... och en hund... men det redde han ut, superpojken!

Vi har dessutom kört både uppletande och budföring. Ozzy led av tillfällig minnesförlust och glömde bort plånboken som han skulle hämta varje gång efter att jag hade vindat in den. Så fort jag släppte honom i rutan och sa "leta" så stack han till vänster och letade där. Minnesluckorna gjorde att Sara fick lägga plånboken mycket närmare oss och då lyckades han faktiskt komma ihåg vad han skulle göra. Efter att jag hade vindat in den lite. :)

Så summan av dagens spårarbete...

Undvik att gå vilse på Järavallen, då hamnar du i Göteborg.

Undvik att lägga spårselar och linor på stigen. Då kommer gubbar och flyttar på dem i all välmening.

Undvik att ha lagottosar vid namn Axel när du lägger ut spår.

Unvik att lägga apporterna för långt ut i uppletanderytan, då glömmer Ozzy bort vad han ska göra på halva vägen.

Unvik att pyssla med budföring bredvid barn som springer runt. Nu var Sara en stark mottagare som lockade mer än barnen, men just in case.

Undvik tistlar. Eddie hade skägget fullt av dem, som jag nu har fått ägna en timma åt att plocka bort. Till Eddies stora förtret.