Julen 2010 spenderades i Karlskrona hos Mattias mamma och hennes man Peter. Det var en mycket fin jul och pojkarna stormtrivdes. Snö och kallt var det också, precis som det ska vara på julafton.

Här väntar pojkarna på sina paket under granen. Hm, eller borde jag kalla dem för spökhundarna från helvetet?

Darth Vader vakade över oss.

Dagen efter att vi kom hem från Karlskrona packade jag om ryggsäcken, och så reste jag och Ozzy till Arvika. Eddie och Mattias levde ett glatt ungkarlsliv hemma i Lund. Ozzy trivdes som en liten fisk i vattnet när han plötsligt fick vara ensamhund och leva livet på egen tass.

Man kan knappt ha det bättre! I brist på Eddie fick han leka med cairnisen Molle som har en pappa från Kennel Stenröset. Ozzy blev först fly förbannad när han insåg att Molle var Molle och inte Eddie. Men så fort vi släppte de två galna terrierpojkarna lösa blev det annat ljud i skällan. Ozzy drog rundor som en galning i Stadsparken med Molle i släptåg.

                      Vi hann även geocatcha i minus 25 grader tillsamans med Sara på en mörk kyrkogård. Vi hittade dock inte vårt mål trots Ozzy spårhund. Kölden blev för hård och mörkret för mörkt och kyrkogården för spöklig, så vi får återvända efter den gömda skatten nästa gång vi är i Arvika.

Nu har vi precis kommit tillbaka till Lund och pojkarna har återförenats.

Jag tror att Ozzy tänker "Borta bra, men hemma bäst"!

I lördags morse bar det av till Stora Stockholm. Jag och Sara åkte utan hundar och tävlingsambitioner. Bara utrustade med köplust, gålust, upptäckarlust och så klart en massa hundlust! Och vi hade det fantastiskt roligt! Som när vi exempelvis hittade världens minsta lilla halvstryp i en monter.

Cairnterrierringen... Jag bara älskar dessa små skrutt! Så mycket glädje och personlighet!

Platsläggande under Nordiska Mästerskapen i lydnad. Jag har faktiskt en film åt er på Maria Hagström från hennes tävlande, men jag vill ha hennes godkännande först innan jag lägger upp filmen. Det var så roligt att titta på dessa fantastiska lydnadsekipage. Men uj uj, detaljer, detaljer, detaljer! Hm, jag och mina terrierskrutt suckar lite av avundsjuka och hemfaller åt bus, tricks och olovligheter som att hoppa upp på matbordet (Eddie) och tugga frenetiskt på apportbocken samtidigt som man skäller (Ozzy).   Dagens nervositet ledde till mycket rökande och syndande. Både jag och Sara är helt oskyldiga!   I Cairnterriermontern spenderade jag några timmar av min lördag. Och det var faktiskt så fantastiskt roligt. Det kom fram så många härliga och glada människor för att prata hund och cairn.   Cairnterriermerchandise - för tuffa killar och tjejer. Ser ni Eddie på almanackan där på bordet? Japp, Eddie pryder omslaget av Cairnterrierklubbens almanacka. Fotot är så klart taget av Mattias.   Ser ni det fina stenröset och "Här vaktar jag"-skylten? Råttor fanns det också i stenröset. Tack Liza och Bettan!

  Som vi handlade! Och ja, pojkarna fick så snygga Back on track-täcken! Och filtar och ben och böcker mm. Jag var ju tvungen att prova täckena innan jag köpte dem och i brist på Eddie och Ozzy så letade jag upp två liknande individer av samma raser. En fantastisk borderterriertik lät mig testa och hon stog så lugnt och fint när jag provade täcket på henne.  Och likaså en cairnhanne. Ja, vi mötte så många underbara och lugna hundar under helgen. Så fint att se för ett nu lite tränat instruktörsöga.

Tillbaka efter helgen i Stockholm, så for jag och pojkarna raskt iväg i snön till Lisa i Södra Sandby för att träna lydnad. En helg utan träning är för lång tid. :) Och ja, vi har nu börjat få kläm på alla momenten men framför allt så börjar jag och pojkarna hitta en känsla av samförstånd och kontakt som inte grundar sig i högljudd kommunikation. Nej, de börjar läsa det finstilta som ögonkast, en hand som rör sig i en riktning. De ljudar inte så mycket nu, någon av pojkarna. Men det handlar om balans; övningarna måste vara så svåra så att de måste tänka men utan att blockera sig. Det känns så bra! Jag jobbar med att dra ut på belöningarna, på att öka störningarna runt omkring och på att minska ned hjälper som är onödiga. Nu ska jag satsa hela julledigheten på att läsa av hundarna förutsättningslöst, att inte tänka "hur vill jag ha det" utan bara iaktta och fundera på hur hundarna faktiskt är. Och fortsätta med att jobba på den tysta kommunikationen i vardagen och känslan av samförstånd.

Tack Sara för en toppenhelg och tack Lisa för bra träning idag!

Vi kör vidare med vårt uppletandearbete och nu intar vi faktiskt alla dagis i omnejd. Det finns knappt bättre platser att leka uppletande på än dagis, så många gömställen.

Maria Hagström ger tips på en jätte rolig lek som man kan köra med pojkvän eller liknande, plus lika många hundar som människor.

En person (jag) lägger ut ett gäng föremål inom ett markerat område (typ ett dagis). Förare 1. (pojkvän) och hund 1. (Eddie) går undan så att de inte ser var jag placerar föremålen. Förare och hund närmar sig platsen på min signal. Jag sätter ett tidtagarur på 10 minuter. Sen är det bara "klara, färdiga, LETA"!!! Låt vovven leta upp så många saker som möjligt på 10 minuter.

          Gör om proceduren men denna gång lägger pojkvännen ut saker, och jag låter Ozzy jobba under 10 minuter. Det ekipage som har hittat flest saker efter 10 minuter vinner en pizza. Hett tips på rolig och nyttig lek!

På lördag morgon drar jag och Sara till Stockholm för vara med under HUND 2010 (Stockholms hundmässa). Besök mig i Cairnrterriernas rasmonter på lördag mellan 15-17!!!!

Igår debuterade Ozzy på tävlingsbanorna i agility och Eddie gjorde sin 4e agilitytävling. Tomtehoppet var en jätte trevlig inofficiell tävling i en maskinpark/stall som gick i julens tecken. Det bjöds på glögg och pepparkakor och tomteluvorna lyste röda. Mycket bra arrangerat!

Ozzy startade som tredje första hund i agilityklassen, men jag tabbade mig totalt och missade nästan min start. Det blev därför ett extremt ofokuserat lopp, som jag inte alls är nöjd med. Ozzy sprang dock på som aldrig förr och var överlycklig. Han ville dock inte gå upp på något balanshinder och jag tryckte inte på honom. Dock tog han slalomet snyggt och bra, så där kan vi gå vidare i träningen.

Därefter startade Eddie och ja... inte ett av våra snyggaste lopp heller... Vad sysslar jag med!?!

Efter dessa katastroflopp (från min sida) så fick jag toppenbra kritik från Thereze och agilitygänget Maja och Cissi.

Jag måste sätta hundarna innan start, annars vet de inte alls var de ska.

Jag måste ligga steget före, är på tok för passiv.

Hundarna behöver styrning annars går de mig snabbt ut händerna med all den energin och det engagemanget.

Så jag försökte åtgärda alla dessa saker till de två sista loppen och resultatet blev grymt mycket bättre! Inte bra, men som sagt, mycket mycket bättre!

Så nu har vi en del att jobba på. Båda hundarna debuterade på agilitybanorna under 2010. Ozzy är precis 18 månader, alltså så gammal så att han får starta. Från att jag var rädd för att de skulle pinka på hinder, sticka iväg från banan, stanna och lukta på fläckar mm, så har vi i alla fall kommit så långt att jag har två hundar som brinner för agility, är superlyckliga när de tävlar. Två hundar med superstor vilja och glädje OCH som faktiskt lyssnar jätte fint, om jag sköter mina kort.

Tack alla vänner för 2010 års träningar! Ni har verkligen hjälpt oss framåt!