Mattias testar sitt vidvinkelobjektiv! 

Hundarna ser så goa och stornosade ut. Precis som vanligt, alltså. :)

Vi tränar stadga och jag har nog börjar fatta tänket nu. Dra ut på belöningen efter klicket och hunden ska ändå vara kvar i samma position. Då får du stadga. 

             I lydnaden försöker vi väva ihop appellen men sliter också med rutan och galna tricks. Ozzy har även fått börja jobba med metallapporten.

            Agilityn- vi jobar på med slalom och kontaktfält. Jag har insett att jag ska klicka in en ny tasstarget där hundarna ska stå stilla med båda framtassarna. Tryck och frys. I dag ska jag testa vår nya frisbee som belöning.

           Spåret- Ozzy har fått en ny spårsele. Framför allt Ozzy har fått spårkompisar, matte och husse i spåret nu några gånger. Viltintresset när han ska spåra är stort. Det är som om han tänker "kanin" när han får på sig selen. Kanske för att han har fått kaniner i sina spår då och då. Men det är ju oundvikligt, tyvärr. Så jag vill få upp trycket i hans spårarbete igen. Eddie spårar faktiskt jätte bra nu för tiden. Men jag har slitit med hans fart. Han rusade runt och gick över spåret i farten. Men hårt arbete ger utdelning, till slut! 

Helgen skulle innehålla lydnad, lydnad och lydnad. Och inte minst, middag hos Sara, Dirfa och Per. Men icke. Sjuka, febriga och förkylda blev jag och Mattias. Så allt blev inställt. Men ut måste man ändå när man har hund, vilket resulterade i att vi promenerade i två naturreservat: Knivsåsen och Torup.

Så nu inleder jag vårens projekt (inspirerad av några andra bloggare och idésprutor)

- ett naturreservat i veckan!

Säg till om ni vill hänga med på promenad med oss och pojkarna! Medtag oömma kläder och massor massor med fika!

För övrigt, så planerar jag och Sara våra maxade helgkurs med fokus på relationen. Information kommer på LBKs hemsida inom kort. Och agilitykurserna hos kära Lisas Hundskola rullar på jätte fint! Alla är så duktiga trots att jag ligger på dem och tjatar om klickrar och targets och kroppskontroll... det som jag själv är usel på. :)

Våren är här! Det är varmt i luften och bart på backen. Solken skiner på oss. Ja, inte nu för nu lyser månen över oss. Men tidigare i dag, kändes det som om våren verkligen verkligen är här. Välkommen!

Pojkarna och jag har varit själva denna vecka eftersom Mattias har semestrat i Dublin. Men tack vare Kjell som kunde passa pojkarna en dag, så har det gått utmärkt!

Vi har hunnit med några joggingrundor, agility, spår och lydnad. I går var vi riktigt duktiga då vi först spårade och sedan åkte till klubben för att köra agility med Cissi. Och i dag har vi tränat brukslydnad hela dagen på klubben. Jag fokuserar mycket på stadga och säkerhet nu och har därför valt att inte tävla i morgon. Har ni som kör mycket operant samma problem som jag? Att hundarna fortsätter och fortsätter att bjuda på beteenden trots att du är nöjd? Detta är anledningen till att jag väntar ett par veckor till nästa tävling.

Och vet ni varför? Jo, för att han är så van att bjuda på beteenden och tror att jag inte är nöjd när jag är tyst. Så han försöker något annat. Hur lösa? Jag fick lägga in ett "Braaa" först för att bekräfta att det var rätt att han satt vid min sida. Sen "klick"-godis.

Här kommer två ihopklipp av dagens underbart roliga träning. Älskar hundträning och kära träningsvänner!

Jag och lilla Eddie kommer precis hem från Värmland. Mmm, minisemester. Pappa och Eddie fann varandra riktigt bra denna gången.

Nu har vi kört igång agilitykurserna på Lisas Hundskola, jag och pojkarna. Först en nybörjargrupp och sedan en fortsättningsgrupp. Mycket spännande! Pojkarna fick så klart visa upp sina färdigheter vilket de gör med stor glädje och entusiasm! Som allt annat de gör här i livet. Inget går på halvfart, antingen är det full rulle eller så är det inte alls... Inget mitt emellan. Och jag älskar det! Ju galnare hundar, destu bättre! Är det inte så?! (Jag vet dock att inte alla håller med mig...)

Men jag var med om motsatsen förra söndagen då vi skulle träna agility i ridhuset i Staffanstorp. När vi kom in i ridhuset så kände jag att "nej, idag ska vi inte träna här inne". Alla kombinationer som byggdes passade inte riktigt den träningsnivå där vi var. Jag har ju backat både i inlärningen av slalom och kontaktfält, och jag vill inte gå ifrån mitt nya tänk. Jag tog i alla fall hundarna med mig in i manegen, men de kände direkt att jag inte tänkte göra något speciellt. De följde lugnt med inne i ridhuset förbi alla hinder, som de i vanliga fall drar och drar för att nå.

                   Visst är hundar fascinerande?! De känner så väl av våra känslolägen. Jag kan inte annat än bli ödmjuk och få en tår i ögat!

Vill ni höra fortsättningen på vår tävlingträning inför spårtävlingsdebuten? Den går inte alls, kan jag säga! Innan jag skulle hålla kurs hos Lisa så åkte jag ut till Torna Hällesta för att lägga fina långa spår.... Men hela området var täckt av kor och tjurar, på vägen, över vägen, flockar och komockor över alla grönområden och ängar. Så några spår blev det icke. För jag spårar inte mitt i ko-/tjurflockar, det gör jag bara inte!

               Hur mycket vi än behöver träna.

Vi kom med på spårtävlingen i Höganäs nästnästa söndag.

Så nu ska jag bli seriös, tänkte jag! Idag skyndade jag mig ut i Skrylle efter jobbet för att träffa Gudrun och hennes vovvar Molle och Lukas. Och där skulle vi lägga ett RIKTIGT appellspår och sedan köra igenom lydnadsmomenten innan det blev mörkt. Jag gick ut spåret och blev dirigerad hur jag skulle gå och var jag skulle placera pinnarna. Och jag var så noga och koncentrerad, som aldrig förr. Japp, nu skulle vi göra något på allvar för en gångs skull.

            Spåret gottade till sig i exakta 40 minuter. Jag tog noga på selen vid bilen och förberedde oss på alla sätt. Sen gick vi ut till påsläppspunkten. Eddie taggad till tusen! Han for iväg och jag lät linan löpa 10 meter. Så som man ska. Han kom direkt på första pinnen och markerade den supersnyggt. So far so good!

            Och därefter kom första vinkeln... och likaså slutet på vårt spårarbete. Eddie for rundor men kunde inte hitta något spår. Till slut ställde han sig bara och titade på mig. Och därefter markerade han snabbt en splitterny spårpinne som inte var min. Så då la vi av.

           Så mycket för det organiserade tävlingsspåret. Vad som har hänt vet jag inte, men det verkar som om vi har andra spårläggare som smyger runt i skogarna och lägger spår över mina...

När vi var klara med Ozzy, som för övrigt spårade JÄTTE bra, och med Molle och Lukas så var det beckmörkt och omöjligt att köra lydnad. Här försöker jag tävlingsträna, men med uselt resultat.

           Och vad lärde jag mig på detta: Att vara seriös funkar dåligt! :)

Kan man vara mer naturfärgad? Lilla Eddie i kamoflagedräkt på Knivsåsen.

Vår på Knivsåsen i Skåne. Mmmm...

  De två prickarna är hundar. Jätten är jag.

  Ozzy på väg ur bild.

Lilla Ozzy får nu träna på att hoppa upp min rygg som ett nytt trick och att dutta nosen och ta med tassen på läskiga skramlande saker och ting. Jag tänkte nämligen träna in gungan i agilityn från grunden.

Pojkarna har spårat mycket den senaste veckan. Alla möjliga olika typer av spår. Men det bästa är när jag låter den stackars spårläggaren ligga kvar ute i spåret i slutet. Hundarna älskar det och spårar bättre än någonsin. Fokuserat och koncentrerat. Och sen blir det fest när de hittar den stackars figgen!

Vi har även tränat mycket lydnad. Jag vill så gärna få till det där sista vad det gäller appellens lydnadsmoment. I tisdags la jag på en massa störningar i form av hundar, kastade leksaker, personer som var allmänt störiga och närgågna. Och vet ni, det blir faktiskt ännu bättre resultat då. Plötsligt så måste pojkarna verkligen lyssna och koncentrera sig. Det blir nästan som om de jobbar lite extra mycket för att visa att -Japp, jag kan minsann detta! Kul!

I agilityn är det kontaktfältsträning och slalomträning som står högst upp på listan efter en välspenderad träningstimme med Thereze! Jag har backat tillbaka lite och det tror jag är jätte bra plus att jag har ett tänk nu kring både slalomet och kontaktfälten som jag inte riktigt har haft innan.

För övrigt så har Mattias löptränat med pojkarna två gånger denna vecka. Och det är så bra!! Jag märker att de behöver det, för att sedan kunna jobba med hjärnan. Ja, Mattias också för att han ska kunna sköta sig. :)

Ja, livet är gött! Nu hägrar min efterspåretöl. Det är den bästa ölen!