Ozzy ska enligt sjukgymnasten träna de små musklerna i ryggslutet. Och Eddie är en sådan hastig liten hund så han kan också behöva träna på långsamma små rörelser. Också för att bli skarpare i svängar mm.

Så nu ska vi frishejpa in backandet (inte bakåtrus som hundarna nu gör) utan att sakta backa bakåt så att de sedan kan backa över, nerför och uppför saker. Jag tänkte också börja shejpa stegförflyttningar med hundarna vända mot mig.

Projektet började igår. Vi kom så lång att de nu kan ställa sig upp näsa mot näsa mot mig och stå stilla. En liten stund... när det är befäst och de inte lägger sig, kastar sig runt eller sätter sig i grundposition hela tiden, övergår vi till att börja belöna små steg bakåt eller i sidled. Men ett steg i taget. Film kommer... om ett tag... några månader. :)  

Yttre faktorer påverkar oss mer eller mindre starkt, beroende på vår tilltro till oss själva, vår dagsform, vad det är vi ska prestera mm. Man ska sträva efter att låta yttre faktorer få så liten plats som möjligt, när vi tränar eller tävlar. Fokusera på det som går att påverka istället för att lägga energi på det vi inte kan göra något åt.

En yttre faktor är vädret. Som i dag, när det snöar. Då är det lätt att låta det sänka humöret. Eller tvärtom, om man gillar snön.

                     Jag gillar exempelvis inte att köra bil i snö och halka. Säkert på grund av att jag inte har någon tilltro till mig själv just i detta fallet. Kan jag byta ett punkterat däck? Kan jag häva en sladd?  Fixar jag om vi kör fast? Alla dessa negativa tankar som lätt tar överhanden. I stället för att fokusera på det jag kan och tro på att saker löser sig till det bästa. Sådana negativa tankespiraler får aldrig bli ett hinder för det man vill göra och det gäller att bryta dem illa kvickt innan de tar överhanden.

Och istället åter igen lägga energi på det jag kan påverka.

Mycket intressant artikel i Psychology Today:

http://www.psychologytoday.com/blog/canine-corner/201201/do-dogs-love-people-more-they-love-other-dogs

I tisdags var jag hos en sjukgymnast med pojkarna, som fick känna igenom dem ordentligt. Eddie är en riktig pansarvagn, välmusklad och jämnt musklad. Inga konstigheter, men jag ska bli bättre på massage och stretching innan och efter träning. Skönt att få det bekräftat att han mår bra och kan träna på som vanligt.

                        Ozzy markerade dock att han faktiskt har ont långt bak på ryggen. Och detta är nog förklaringen till att han inte gillar vippan i agilityn. Han behöver muskla till sig i bakdelen och ska träna mycket balansövningar. Sjukgymnasten rekommenderade att vi ska börja träna på vibrationsplatta för att just jobba med de mindre musklerna som ligger djupare. Han behöver dessutom mycket massage. Vi har ju alltid märkt att han tycker om att bli masserad, men nu fick jag veta att det är direkt nödvändigt. I vilket fall, så var det bra att fånga upp detta i ett tidigt tidigt stadium. Så nu kan vi jobba förebyggande.

Vi har annars hunnit träna både på Veberöds BK och hos Lisas hundskola, dock i ösregn. Mattias har lämnat oss för att åka till Sälen. Så vi är helt och hållet gräsänklingar här.

"Nya Bäst när det gäller" av Willi Railo är ett hett tips om man vill fördjupa sig i ämnet tävlingspsykologi och jobba med den egna utvecklingen, både på tävling, träning och i hur man förhåller sig till vardagen. Jag kommer att återkomma här i bloggen till boken med allehanda visdomsord men tanken för kvällen blir:

"Det finns två sätt att tänka - som ger rakt motsatta resultat:

1. Du måste, du bör, du ska!

2. Du vill, du vågar, du kan!"

När det första alternativet stänger dörrar, begränsar dig och krymper dig som människa, så öppnar det andra alternativet upp dörrar, du växer och vågar ta för dig! Tänk dig att du står inför en utmaning av något slag, stor som liten. Ja, kanske bara att gå upp på morgonen, vilket faktiskt kan vara en utmaning ibland.

Väljer du då att tänka som i alternativ 1 eller 2? 

Jag och Eddie befinner oss på resande tass. Och nu har vi landat i Arvika. Eddie är mycket nöjd med att vara ensamhund ibland, för det innebär att han inte måste kontrollera att lilleman sköter sig hela tiden. Vi ha tagit en långrunda i skogen men Eddie är för mörk för att synas på bilderna. Vi har också hunnit träna lite på vår startsignal i agilityn som jag nu tänker mig att jag ska frishejpa. Jag shejpar stillaståendet och fokuset framåt, och på signalen "kör!" så är det fullt ös mot boll. Så inga mer stoppsignaler i form av "stanna", "vänta" osv, som jag tänker mig kan bli hämmande. Utan bara tanken "står jag här med alla tassar i backen och fokuserar framåt, så kommer startsignalen".

Vi får se om det lyckas!

Mattias har sprungit med Ozzy så han är nog mer än nöjd nere i Lund.

Grymt sugen på Hundlöpet i september: http://www.hundlopet.se

Mattias bild av Eddie lyser upp cairnterriernas fina rasmonter på My Dog. I like!!! Kanske världens snyggaste roll-up, om jag får säga det själv! ;) Eddie får verkligen representera cairn som en aktiv ras och det är precis så som jag tycker att cairn ska visas upp. 

Efter att faktiskt ha tränat mycket över jul och nyår, så ligger vi nu nerbäddade pga en himlans förkylning. Som inte alls ingår i mina planer över vad jag vill göra här i livet. Eddie ligger nerbäddad bredvid mig, trots att han är hur frisk som helst. :)