Hela våren har mest varit en enda röra och jag har inte fått rätsida på något, tycker jag. Jag har mest känt mig trött, sliten och hopplös. Och problemen har liksom hopat sig. Tankarna har verkligen inte varit på "rätt plats" utan har mest dragit iväg åt helt fel håll och jag har fokuserat på svårigheter, problem och livets alla bekymmer. Ja, lite som om man har malts ned i en köttkvarn och blivit lämnad i en blöt hög. 

Men jag anar faktiskt en förändring. Tankarna drar inte lika lätt iväg åt det negativa hållet. Orken börjar att komma tillbaka och likaså motivationen. Så nu borstar jag bort dammet på rocken och tar en dag i taget. Grabbarna grus är dock lika glada som vanligt! Så länge de får hunda sig, träna lite, leka mycket, kampa MYCKET och äta JÄTTE MYCKET så är livet fantastiskt!

Appropå borsta av damm, så dammar vi verkligen av brukslydnadsmomenten och tränar framförgående varje dag och lägger nu spår varje vecka med vårt lilla spårgäng. Ett brukssug börjar verkligen att infinna sig. Pojkarna tycker att det är härligt med "grova" moment om ni förstår hur jag menar. De gillar ju inte allt för mycket finlir utan vill helst bröta på. 

Jag, pojkarna och Maja spenderade helgen tillsammans med Christa Hansson på Röstånga Gästgiveri som ligger precis vid Söderåsen. Jag kan verkligen verkligen varmt rekomendera gästgiveriet för alla som har hund. Ägarna har själva hundar och det var hundutställning på gräsplanen utanför hela helgen. Fullt med vovvar överallt som också bodde över. Inga sura miner, ingen känsla av att man var i vägen. Jätte fina rum och bra mat. Och så klart fantastiska vandringsleder runt omkring eftersom Söderåsen är en nationalpark som är känd för sina bokskogar och motionsrundor. 

Jag har nu haft kursavslutning både för freestylegruppen på Lisas Hundskola och min och Saras allmänlydnadskurs på Lunds Brukshundklubb. Det har varit fantastiskt roliga kurser med engagerade kursdeltagare och hundar och härlig stämning. Som vanligt ligger fokus på att ha roligt tillsammans med hunden, mycket lek och glädje och att våga släppa på prestige och kontroll. Denna termin har jag lagt mycket energi på att kursdeltagarna verkligen ska arbeta med engagemangsnivåer och hitta den där känslan där man är ett med sin hund för en stund. Vi har också jobbat mycket utifrån olika teman som hundmöten, inkallning, lek mm. Det har varit jätte bra, tycker jag, och det blir väligt tydligt, genomarbetat och pedagogiskt. Ju mer jag själv släpper på prestige, krav, principer, metoder och bara försöker att se hund och förare precis just där, just då, i just den situationen, desto bättre blir det. Här och nu. Att verkligen vara närvarande i situationen och i stunden, ger så mycket bättre resultat och mer samförstånd. Man kan ha planerat hur mycket som helst men det handlar ändå om kunna se deltagaren just där och då. Och att inte fastna i hur det "ska se ut och ska vara".

Jag och pojkarna har själva gått en tävlingskurs/träningsgrupp i agility som avslutades i måndags. Kursen har varit oerhört givande och bra och jag tycker att jag lär mig massor när man får tid och hjälp att analysera vägar och linjer i en agilitybana. Jag tycker att jag börjar bli lite bättre på att hitta vad som passar mina hundar och hur jag ska göra för att det ska bli så tydligt för dem som möjligt. 

Nu ska vi mest spåra, springa, träna och ha kul hela sommaren. 

https://www.youtube.com/watch?list=UUqEobfdxKqbf7X-cUh9Ul0Q&v=u53NmuX7I-I#t=13

I slutet av veckan åker Mattias till Skottland-terriernas hemland. Jag förväntar mig en liknande uppvisning när han kommer hem.