Senaste inläggen

Av Eva Fabricius - 23 oktober 2015 10:39



Vi vuxna har en tendens att skuldbelägga både oss själva och andra. Något som varken hundar eller barn verkar att ägna sig åt. Det tar både kraft och energi att fundera över vad man har gjort för fel, om man jobbar för mycket, jobbar för lite, tränar för mycket, tränar för lite osv osv. MEN det finns kanske något positivt med skuld...........

En förändringspotential och en vilja att hela tiden bli bättre, starkare, mer hel som människa. Kruxet är att det inte finns något rätt eller fel. Som en klok äldre person sa:

                                     

                                    "Det finns ingen sanning, bara mängder av historier."

Av Eva Fabricius - 20 oktober 2015 22:03

Hur blir du The best version of you?

 

På gymmet där jag nu åter igen tränar så hänger texten "Be the best version of you". Jag har funderat mycket kring hur man kan bli den bästa man kan bli. 


* Backa inte tillbaka utan tänk framåt.

* Ha ett öppet sinne och våga förändringar.

* Låt dig inte skrämmas av stress och trötthet.

* Låt inte rädsla vara drivkraften, våga låta dig styras av lust och glädje.

* Var en rebell i ditt eget liv.

* Lev i nuet, våga släppa taget om det som har varit och försök att inte oroa dig för framtiden.


 

Av Eva Fabricius - 15 oktober 2015 20:33

I september gick vi kursen Mot tävling hos Kenth och Niina Svartberg utanför Uppsala. Jag kan varmt rekomendera alla att gå kurs hos Svartbergs. Vi fick två dagar fyllda med teori och praktisk träning både enskilt och i grupp. Första dagen handlade främst om tävlingspsykologi och hur man kan vända negativa tankespiraler till positiva och hur man fokuserar på det man faktiskt kan förändra och inte på det som man inte kan göra något åt. Vi jobbade också med startrutiner och belöningar som fungerar på tävlingsplanen.

        Den andra dagen handlade om störningar och vi jobbade mycket med att arrangera störningar och analysera vad det var som störde ut hunden eller oss själva. Vi pratade mycket om hur man blir den bästa föraren/människan för sin hund och hur man på tävlingsdagen enbart ska tänka på att hjälpa fram hunden och hur man stöttar den bäst. 


Båda pojkarna jobbade så fint och jag är så glad och stolt över dem. Jag arbetade mycket med att hundarna ska ha "rätt" tanke i huvudet: Först arbete och sen belöning. Inte bara godis, godis, godis. Eller boll, boll, boll. Omvänt lockande fungerar suveränt bra i kombination med mycket störningar som exempelvis bollar. Det är häftigt när man hittar nycklar i träningen. Jag ska försöka filma någon dag. 


Vilma var också med och hade det fantastiskt roligt. Hon höll till och med på att ramla ur vagnen då jag en stund tittade bort, men då ryckte mina träningskamrater in. Tusen tack för att alla i gruppen tog emot oss med öppna armar. Vi var nog den största störningen för de andra deltagarna eftersom vår hörna i hallen var belamrad med både hundgodis och bebismat. 


Tack också till min syster Anna och hennes familj som också tog emot oss med öppna armar. Härliga dagar!


Bilderna är tagna av Lotta som också gick kursen. Tack för dem!!


             




Av Eva Fabricius - 11 juni 2015 11:18

Vi har tävlat. Både Oz och Ed har tävlat en tävling var i lydnadstvåan. Oz på Malmö BK och Ed på Lomma BK. Det blev en tydlig avstämning var vi står just nu. Jag tror inte på tur utan ser dessa två tävlingar som ett tydligt nedslag i hur långt vi har kommit i vår träning. Ed har aldrig tävlat lydnadstvåan och Oz har startat två gånger tidigare men för länge sen. Jag är jätte jätte nöjd. Nej, inga uppflytt. Men mina pioriteringar har egentligen inte varit uppflytt. Jo, så klart att vi vill ta första pris och komma upp i trean men jag är lite för mycket realist för att tro att det ska gå på första försöket efter ett långt lydnadstävlingsuppehåll.


Jag hade några viktiga delar i lydnadsprogrammet som jag verkligen vill lyfta fram:


Platsen- en lugn trygg och go känsla där hunden tänker: "här ligger jag och livet är gött och vovven bredvid ser mysig ut och solen skiner och livet är gött och om en stund kommer matte tillbaka och då får jag gotte och mys och livet är gött och gäsp...". Här vet jag att många tänker annorlunda men det är så här jag vill att mina hundar ska tänka. Många förare verkar tänka "Hjälp, usch, platsen, neeeeej, tänk om hunden bredvid reser sig, jag dödar den om den närmar sig min hund, åh fy, neeeeej, usch, och nu ropar någon på andra sidan staketet och min hund spetsar sina öron, hjälp!" Så tänkte jag förr. Men inte längre. Jag ser det som ren störningsträning av mig själv, att jag ska tänka positiva, glada tankar och gärna ha en go låt i huvudet. Båda pojkarna fick betyg 10!! 

 

Fria följet- här vill jag ha en härlig attityd och känsla med jävlar anamma som inte går över styr. Bra precision och fin kontakt. Vaggande glada svansar! Helst inte ljud. Oz kommer alltid att ljuda i detta momentet, men jag kan jobba med det och få honom att gå så tyst som möjligt. Jag vill att hundarna verkligen ska vilja vara med och de ska visa det tydligt. Ed fick betyg 9, Oz betyg 8 (neddrag för ljud).

 

Rutan- rutan sätter liksom ribban för mitten och slutet av programmet. Här vill jag att hundarna ska tänka "snabbt som sören in i rutan, snabb vändning när matte ropar stanna, och blickstilla stillastående med hög förväntan i 3 sekunder. Som en kompis sa när vi pratade utställningsträning "hunden ska tänka squirrel, squirrel, squirrel!!!" och stå fastfrusen i backen nästan i jaktposition. Så vill jag att det ska vara. Så blev det inte. Oz sprang snabbt ut och spikrakt men sprang igenom rutan och hamnade bakom den. Och jag jobbade inte tillbaka honom för han är inte van vi det. Betyg: 0. Ed blev förvirrad av det höga gräset som rutan stod i och hamnade snett. Betyg: 0


Övergångar mellan moment- något som jag har lagt mycket tid på är övergångarna. Att hundarna bara ska flyta med mellan momenten och placera sig i utgångsposition vid min vänsta sida utan att jag ska behöva be om det. Detta får man ju inga betyg på men det ger en härlig känsla i mig och ser snyggt ut. En bra helhetskänsla. Och här har vi verkligen lyckats, tycker jag. Pojkarna är med och uppmärksamma och jobbar utan att gå upp i stress.


Något som jag ville stämma av var också om pojkarna orkade jobba genom hela programmet utan belöning. Och det gjorde de verkligen. Ytterligare en positiv sak var att det kändes som om jag kunde ge hur många signaler som helst som inte handlar om ord och kommandon. Många har ju den inställningen till lydnad, att det är stelt och tråkigt och att man inte får prata med hunden. Jag håller inte med. Bara för att du inte får prata med hunden innebär det inte att du inte får TALA med den. Det är ändå kroppsspråket, attityden, de små signalerna om är avgörande och som gör att samspelet människa - hund kan bli oerhört förfinat och subtilt.


Så nu ska vi träna rutan hela sommaren och ha det gott. Och så blir det nya försök i juli/augusti.

Jag måste också säga tack till Gudrun, Eva och Mattis som har hjälpt mig med lilla Vilma och Maja. 


Vi har också tävlat agility men det blir det nytt blogginlägg om efter helgens tävling.


 


Av Eva Fabricius - 4 maj 2015 12:11

Presentation


En blogg om hundglädje, barnglädje, träningsglädje och livsglädje. En blogg om mina terriers Eddie, Ozzy och Max och om min familj Mattias, Maja och Vilma.


Senaste inläggen

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2020
>>>

Min gästbok

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards