Ja, jag erkänner! Jag är en adrenalinjunkie!

Goa signalsubstanser i hjärnan som man blir helt rusig av efter ett träningspass, ni vet.

Men det gör att precision, stadga och säkerhet kommer till korta. 

"Nej, det gör inget om det blir fel här och där. Jag kan springa samma agilitybana 5 gånger till. Oj, ett snett läggande under gång! Det gör inget, jag kan göra om det 5 gånger till. För det är ju så roligt! Satt han lite löst innan inkallningen? Det gör inget, han sprang ju så fort så det måste jag ju belöna. Det man inte har i huvet får man ha i bena osv osv."

Och hundarna tycker ju så klart samma sak. Fort och snabbt ska det gå.

Noga, njaaa... 

Så nu när det är 3 veckor kvar till appellklasstävling (om vi kommer med) och ytterligare några veckor till agilitytävling, ska vi satsa på stadga och säkerhet. Och så ska vi löpträna för att få utlopp för myror i bena.

Om vi kommer att lyckas? Njaaa, det är ju så himlans roligt att springa ju...!! ;)

  Pojkarna går i träning i pardans. 10 poäng direkt!

Jag tvingade ut stackars Mattias för att lägga spår åt pojkarna. Sen vet jag inte om faktorerna sol, hussespår eller frånvaro av noskvalster gjorde att Ozzy spårade som en rälsbuss. Precis så som det ska vara! Han smackade in ett toppenspår, helt enkelt! Tog sig inte tid att kika efter annat utan näsan var i backen hela tiden, svansen rätt upp och han gick som på en räls. Min lilla hund är tillbaka!!

Eddie spårade på i sitt vanliga galna tempo men nu med husse i snöret. Husse är nog ännu bättre än jag på att märka när Eddie far fram för fort och tappar bort sig lite. Då stannar Mattias snyggt och väntar in honom och följer sedan med.

För att citera husse:

"Det blir liksom napp i linan när Eddie är rätt på spåret. Fullt drag!"

Så nästa gång jag spårar med Eddie ska jag helt enkelt tänka på fiske.

Nu är det som det ska vara igen!

Idag har vi kört det hårda racet: först spår på Revinge och sen träningstävling på Lomma BK. Mmm, gött är det, att få vara hundnörd en hel dag!!

Jag fick appellspår precis som jag ville, pga att hundarna behandlas för noskvalster. Eddie spårade som vanligt i 120 km/h och Ozzy hade som vanligt (nu för tiden) lite tid att snusa efter underbara rådjur. Men jag är på det stora hela nöjd med dagens spår.

Lydnaden i Lomma:

-Nej Eva, du ska inte köra båda hundarna efter varandra så att du varken hinner belöna eller väma upp.

-Nej Eva, du ska inte springa genom momenten i racerfart à la duracellkaninen så att hundarna inte hinner med.

Nej Eva, du ska inte hetsa upp hundarna innan eller efter.

Förutom mina egna missar så är jag på det stora hela mycket nöjd. Jag fick extremt mycket bra kritik för att jag har så glada hundar. Och det värmer ett mattehjärta.

Tisdaglydnadsträningen innebar jackpot i framförgåendet utan hjälper!! Även jackpot i budföringen med extremt mycket störning.

Ja, pojkarna är på topp. Med noskvalster eller inte.

Vi har även flikat in agilityträning denna vecka med Cissi och Sprayan.

Japp, träna hund är det bästa!

Igår snörade vi på oss löparskorna och tog en joggingrunda. Ja, hundarna skippade skorna förstås. Så skönt det var! Det där med fint löpsteg och jämn rytm struntade vi i. Istället körde vi tjurrusningar uppblandat med "tvungen att stanna för att lukta på en fläck"-pauser. 

Idag spårade vi i Skrylle. Och jag blev gråtfärdig när solen steg över trädtopparna. Ackompanjerad av fågelkvitter.      

Kanske att jag ska våga mig på ett vårskrik nästa gång! Jag vet att det inte är vår ännu, men jag längtar så. Och idag har jag faktiskt sett både vårlök och sälgknoppar, så det så.

Välkommen sol. Välkommen vår. Välkommen blå himmel.

Nu sitter jag med all planering för våren. Planering för jobbet, för hundkurser, för träningar och för tävlingar. Det är så härligt att ha mycket att se fram emot. Jag längtar verkligen efter vårsol och ljus. Och värme.

Pojkarna är bara glada, de. Det kvittar hur mörkt, dyster och regnigt det än är. De är glada ändå. Det är faktiskt mycket därför som jag älskar hundar. Deras glädje kan inte annat än smitta av sig.

Längtar efter solnedgång...

Nu har pojkarna fått sig en rejäl genomkörare. I fredags kväll åkte vi till klubben och gjorde uppletande och koncentrerade oss på slalom. Eddie fick till ett fantastiskt fint slalom som jag inte har sett honom göra tidigare. Han riktigt knixade sig igenom med en fantastisk teknik. Synd att jag inte har det på film.

Igår spårade vi på Revinge. Härliga spår med klurigheter i form av serpentiner, grisknorrar, nedgrävda pinnar, spetsvinklar mm. Därefter uppletande och budföring. Och här gjorde Ozzy sitt absolut bästa uppletande någonsin! Jag ville ha tre föremål på linje och den sista prylen långt ut i rutan. Han jobbade snabbt, effektivt och plockade sakerna en efter en i ett bra tempo. Levererade mycket snyggt!

Idag började vi dagen med agility i ridhuset i Staffanstorp. Vi byggde en hel hoppklassbana som passade oss utmärkt. Jag var noga med att fokusera på hundarna innan, under och efter banan. Fokus och koncentration! Både Eddie och Ozzy tyckte att det var fantastiskt roligt! Snabbt och lyssnade bra! Det är roligt när vi nu sätter ihop alla delar till en helhet. Handlingen fungerar mycket bättre nu.

                  Direkt efter agilityn åkte vi iväg och spårade. Och ute på ängarna var det värre än det värsta zoo. Tjurar som följde efter oss och var allmänt störiga och provocerande. Vildsvin som sprang över fälten med efterföljande jägare. Hästar och ryttare. Cyklister och harar i spåren. Fler störningar än vi hade idag får man leta efter. Ja, man kan inte annat än skratta till slut! Det värsta var nog att vi hittade en svans. Som vi inte kan härleda till ett specifikt djurslag. Först trodde vi att det var en hundsvans, sen en hästsvans, sen en kosvans och därefter var vi så förbryllade så vi gav upp. Hundarna vill ha dragkamp med den oavsett vilket djurslag som var ägaren. Men där gick gränsen.

När vi kom hem fick dogsen märgben och sen däckade de raskt!

Mmm, träna hund= en bra bra helg!!

Ozzys nos är så söt så här kommer den igen:

Detaljstudie av Ozzys nos

..och av Eddies nos.

Jag har anmält oss till ett lydnadsläger i juni för Heidi Billkvam i Kil. Mina hemtrakter. En vecka i Värmland med bara hundträning, lååånga spår i värmlandsskogarna, kompisfikor och pappamiddagar. Nej, det kan inte bli bättre!

Mitt kära Värmland som ligger mig så varmt om hjärtat!

.....jag har dock hört från säkra källor att smålandsskogarna påminner starkt om skogarna i Värmland. Det tål att utforskas.

Nu ska vi dra igång öppen lydnadsträning på klubben, som jag, Sara och Maja ska hålla en eller ett par gånger i månaden. Dit kan alla komma för att träna hund på alla möjliga nivåer och dessutom få lite råd och tips. Jag tror att det kan bli populärt!

Pojkarna är riktigt på gång och vi skulle nog kunna träna hur mycket som helst. Det är nästan så jag måste hålla mig i skinnet. ;) Men kul är det när pojkarna är i toppform. Jag börjar se lite mer röda trådar i vår träning nu, vilket är skönt. Det är också skönt att inte behöva fokusera riktigt lika mycket på engagemanget, för nu finns det där. Pojkarna är lite äldre och lite klokare. Men bara lite... pyttelite, när jag tänker efter...

    Så klarögd han är, Ozzy! Mattias testkör sitt nya objektiv.