Jag tror verkligen att vägen till inlärning går som allra allra bäst när den är lustfylld. Individen/djuret som ska lära sig något måste vara motiverad inför uppgiften och vilja lära sig.

Detta är något som jag funderar mer och mer på, både när jag håller kurs och när jag tränar själv. För att få kursdeltagare att lära sig något, måste jag i min roll som kursledare och pedagog göra inlärningen lustfylld. Deltagarna måste vilja lära sig och vara öppna för att kommunicera med mig. Och inte minst, de måste förstå uppgiften. Vägen till en god kommunikation går genom en bra relation, vilket jag har skrivit om här tidigare. Jag måste alltså redan från det första mötet med nya kursdeltagare skapa en bra relation till dem. Och här tror jag på ett individanpassat möte. Så långt det går. Vi lär oss alla på olika sätt; någon vill ha bilder, en annan vill se det i praktiken, någon vill få diskutera sig fram till en metod eller ett arbetssätt osv. Och där måste jag i min roll som pedagog försöka hitta det sätt som just denna människa lär sig bäst på. För det är ju oftast inte hundarna som går kurs utan det är ju ägarna. Och sen får de i sin tur jobba med sina hundar när de har fått bra redskap och verktyg att jobba med.

Jag tror även på det individanpassade lärandet när det gäller våra hundar. Vi måste hitta bästa sättet för inlärning så att inlärningen blir lustfulld och att hunden vill upprepa det inlärda beteendet. Och åter igen, här behövs en bra relation mellan mig och hunden för att kommunikationen ska fungera optimalt.

        Gäller detta all djurträning? Jag tror det. Fast hur skapar man en god relation till en fisk? Det får jag be att återkomma till. 

Man får inte heller glömma bort att bekräfta redan inlärda beteenden. Visst, jag vet hur man diskar. Men så mycket roligare det blir om jag får några bekräftande ord från sambon, varje gång jag tar fram diskborsten. Samma med ordet "sitt". En hund som är 4 år, kan troligtvis ordet "sitt". Och har gjort det många många gånger. Men ska man sluta belöna beteenden bara för att hunden kan det? Nej, den behöver också bekräftelse för att upprätthålla beteenden och utföra det med lust. Kanske inte godis varje gång så klart, men ett glatt "bra" och kanske en klapp är ju aldrig aldrig fel. (Fast jag hade nog diskat ännu oftare om Mattias hade bjudit på middag varje gång..! ;))

Visst man kan tvinga en individ att utföra ett beteende. Det finns det många exempel på i historien, både bland människor och djur. Men vad skapar vi för känsla då? Inte en positiv i alla fall. Om jag blir tvingad till något ökar heller inte lusten att utföra beteendet igen. Helst undviker jag situationen eller personen som tvingade mig, om jag kan det. 

          Nej, det ska vara roligt att lära sig nya saker!