Helgen vigdes åt häng och bus med Maja och hennes hundar Nemi och Zelda, spår på Revinge och söndag vid Vombsjön.

Eddie var helgens STORA stjärna när en hare flög upp mitt framför nosen på honom ute på Revinge! Och samtidigt kommer det en bil på vägen bredvid! Jag hann kvida fram ett tunt "nej" .... och han STANNADE! Jag trodde inte mina ögon! Timingen kunde inte vara mer perfekt eftersom jag redan hade leverpastej i fickan efter spåret och jag vet inte hur många leksaker!! Så han fick leverpastej, korv och en massa massa lek!! Jack pot kan man lugnt säga!! Att han precis innan hade gjort ett jätte bra spår gjorde ju bara saken bättre.   

 Ozzy Ozzy är lite försiktig i vattnet men han kan ändå tänka sig att apportera... lite i alla fall... men det ska vi ändra på under sommaren!   LEEEK!

Jag bara ÄLSKAR den här bilden... mina två älsklingsrumpor! 

Har nu tränat agility tillsammans med Pia R., Cecilia med Spray och Maja med Gizmo.

Här är en bild på Gizmo i däcket:

Vi körde bana en ganska svår bana och jag testade först med Ozzy och sen med Eddie. Och jag fick så bra råd och tips av alla! Men Pias råd kommer jag att ta med mig även utanför agilitybanan:

Pia-Varför springer du så sakta?

Jag-Va, springer jag sakta?

Pia-Jaaa, du måste satsa ännu mer!

Och jag som har trott att jag måste köra samlat och organiserat för att inte mina hundar ska få spel. Men tydligen springer jag och fegar istället! Tänk att jag inte har vetat om det!

Så från och med nu ska jag SATSA, VÅGA och SLÄPPA ALL PRESTIGE!

Och därför så passar jag på att anmäla oss till tre agilitytävlingar!

Ozzy fick en lekstund med Gudruns nytillskott Molle också!

Tack alla träningsvänner för bra råd!

imorgon ska vi hänga med Maja och hennes vovvar Nemi och Zelda. Här leker Eddie och Zelda:

Det ska bli skönt och bara hänga. På lördag blir det spår med pojkarna i Revinge. Då ska vi lägga lååånga, raka ben åt pojkarna som nu börjar vänja sig vid at det händer saker i spåret hela tiden. Men de ska aldrig veta vad som kommer... Och jag ska satsa!!

Här kommer det bilder från tisdagens lydnadsträning på klubben och dagens spårträning utanför Hässleholm. Ren och skär livsglädje!! Tack Mattis!

Drag i linan...

Eva hårdtränar...

  Liten glad går fot...

    Liten glad hämtar leksak...

Liten glad pysslar med budföring...

Liten glad letar saker i skogen...   Liten fin...

Liten Molle gör entré i spårgruppen...  

Och så till sist, en varm och glad Eddie...

Det är mycket lätt att förstöra andras träning på bästa sätt:

1. Ha din hund vid sidan, okopplad eller kopplad.

2. Gå över brukshundklubbens träningsplan.

3. När du ser en liten fin vittringsapport ligga i gräset, lockar du glatt på din hund och ber vovven att plocka upp pinnen.

4. Be hunden släppa pinnen i din hand och belöna rikligt.

5. Lägg ned pinnen och vänd dig om.

6. Står det då en matte och/eller en husse med en schäfer i snöret bakom er och ler uppgivet, så vet du att du precis har förstört tränande av momentet Vittringsapportering. (För er som aldrig gjort detta moment, kan jag berätta att den stackars pinnen troligen har legat i frysen flera timmar innan för att vara absolut steril. Pinnen totalförstörs och blir helt oanvändbar om den rörs av andra eller får hunddreggel på sig.)

7. FÖRLÅÅÅÅT ANNIKA!!! JAG SKYLLER ALLT ALLT PÅ EDDIE!!!!

Jag kämpar hårt med min egen energi - att inte rusa iväg i tanke och handling!

Ner på jorden, sakta ned tempot en aning, landa, landa, landa!

Man får de hundar man behöver, inte de man vill ha...

Men det ger resultat! Vi börjar hitta formen! Både jag och vovvarna växer och landar. Bottnar i något gemensamt, för att vara abstrakt.

Idag tränade vi två timmar hos Lisa, en timme med vardera vovven. Och det känns fantastiskt bra. Jag får tid att tänka till, ta det lugnt och landa. Inte hasta förbi saker. Vi jobbade med fotgående, kontakt, vänstersvängar. Med apportering, med hoppet, med target, med läggande under gång, med framförgåendet... Ja, det mesta!

               Lilleman, som i början snusar iväg och glömmer både världen och mig. Hans näsa är hans främsta redskap! Men jag ska vara noga med att ge tydlig signal när vi börjar och när vi slutar en övning. Och han vaknar till snabbt och är helt med på noterna. Och jobbar och jobbar och jobbar.

                     Och min lille Eddie, som direkt är med på noterna. Men som blir så trött i huvudet efter ett tag. Dessa vänstersvängar och halter... Oh, han såg i kors till slut! Han kämpar på så duktigt.

Leken som etsar oss samman mer än godiset. Kamplekar och jaktlekar som man kan bygga hela övningar och moment runt om! Fantastiskt! Där får jag tacka Sara, som verkligen har öppnat upp mina ögon för lekens betydelse!

Ja, detta blev kanske inte så konkret. Men det är inte riktigt det konkreta som jag jobbar på nu. Utan snarare på att hitta en känsla i övningarna. Inte för mycket energi och inte för lite. Balans och glädje på samma gång.

Och dit är vi faktiskt på väg, känns det som! Tack Lisa! Och tack Mattias som har tränat båda hundarna i att sitta och ligga kvar, när jag är dålig på "ta det lugnt-moment"!

Solnedgång över Lunds Brukshundklubb

I lördags tävlade Eddie i sin första officiella agilitytävling, som ägde rum på vår egen klubb. Vi var även funktionärer så vi startade dagen kl. 7 och var hemma igen vid 18-tiden.

Vår första klass var hoppklass 1 som vi körde efter lunch, vilket gjorde att vi båda hade laddat i fleeera timmar innan. Egentligen inte en så svår bana.... men... liksom i torsdags övertaggade vi båda. Jag blir inte så nervös men adrenalinet sprutar ur öronen innan vi kommer iväg, vid blotta tanken på att få springa fort fort tillsammans med min hund.

...och vår adrenalinboost gjorde att jag och Eddie krockade vid flertalet tillfällen på banan. Farten har han verkligen, men att lyssna och springa och hoppa mm det är svårt ibland. Orutin kallas det.

Därefter körde vi agilityklass 1. Det är tryck i grabben! Jag försöker att tänka långsiktigt hela tiden och då hamnar tryck, flyt och glädje på första plats på prioriteringslistan.

Men det kära slalomhindret gjorde att vi först fick en vägran innan Eddie förstod vad vi skulle göra. Och vid denna vägran drog vi på oss 10 tidsfel. Men sen gick det faktiskt jätte bra och han spurtade på OCH kunde lyssna samtidigt. Vi gick hurrande in i mål med 14 fel.

Lotta Mårtensson sa efteråt att Eddie ibland funderar lite innan han kör igång igen och det stämmer nog bra. Inte att han stannar på något sätt men han kommer liksom av sig lite, och det är bara orutin.

Lille stjärnEddie. Pärlan i mitt liv!! Förutom de andra två pojkarna i hemmet förstås!

Så nu är vi på gång båda två och matte ska sitta ned och anmäla sig till många många tävlingar!! Och träna och träna och träna slalom! Vårt favorithinder!!  

Ett stort grattis till alla duktiga lundaekipage med sina fantastiska hundar som gick i mål igår!!!

    Min pärla har tävlat i agilityklass 1 igen, men denna gång på Lunds BK  -alltså på hemmaplan!

Min lilla stjärna var så taggad... ja, lite övertaggad och jag också. Hm, man kan visst ladda för mycket. Jag körde flygande start och vi tog ett hopp och sen en makaronformad tunnel. MEN därefter klyddade jag till handlingen då det var tre hopp i en halvcirkel. Eddie missade ett hinder och tog det sen från fel håll vilket leder till en diskning.

Men vi körde på, Eddie samlade ihop sig och tog alla hinder i en rasande fart och utan några fel. Slalom var näst sista hindret och jag valde att köra förbi det utan att ta det, eftersom vi redan var diskade.

Jag är supernöjd fast nästa gång ska vi inte vara så heta på gröten. Jag valde att bara köra agilityklass idag eftersom vi båda är så gröna... (liksom min blogg)...och jag vill sluta med Eddie på topp. Mer för självförtroendet än något annat, tror jag. Jag vill samla på mig en massa bra målbilder som jag kan känna mig trygg i och tänka på när jag vill vinna självförtroende.

I söndags så tränade vi agility med våra nya träningskompisar Cecilia och Maja. Mattias var så klart med med kameran.

Vi byggde först upp en liten bana av hopp tunnel hopp tunnel i en cirkel. Jag testade med Ozzy och så placerade vi ut Cecilia med skål efter 4 hinder. Han körde på hårt och lyriskt! Inga problem med handlingen faktiskt, trots att han inte har tagit så många hinder i följd. Och absolut inte i en cirkel. Men pojken är självständig samtidigt som han kan lyssna på mig.

Två skrutt som väntar på sin tur.

Två skrutt som leker lite... Eddie äter INTE upp Ozzys huvud även om det ser ut så...

Vi byggde upp 4 hopphinder på en rak linje bredvid varandra i ett sk staket.  Det finns olika sätt att föra hunden genom ett sådant parti. Jag testade mig fram lite och vi fick in det rätt så fort. Vi vill ju ha flyt i övningen och fart samtidigt som hunden måste kunna koncentrera sig på att vända snabbt.

Här nedan syns träningskompisarnas hundar Gizmo och Spray i bakgrunden!

Jag fick ett tips från Bitte som också tränar i tisdagslydnadsgruppen med sin briard Cirkus. Ett tips vi tackar för!

Övningen går ut på att skicka hunden runt flaggor, ryggsäckar, stolpar som hunden rundar och när hunden vänder tillbaka mot mig så kan jag träna ställande och läggande mm. Jag kände att detta var en ypperlig övning för båda pojkarna. Fart, klicker, operant träning. Så jag väntade ut Ozzy och efter ett litet tag så började han testa att runda flaggan. Sen ökar man avståndet successivt. Här är flaggan target men istället för att trampa på targeten med tassen så rundar hunden targeten. Mycket rolig övning där hunden verkligen får tänka själv!

Här nedan jobbar Ozzy hårt på balansbommen!