Först får ni en bild på en av Ozzys uppfödares färska boderterriervalpar. För mer bilder klicka på Kennel Hellas till vänster i menyraden. Bilden talar för sig själv!

Det först cairnterrierlägret avlöpte verkligen över förväntan. Ja, kanske över allas förväntan. Cairn i Väst har verkligen gjort ett fantastiskt jobb. Både vad det gäller progaminehåll och bekvämligheter som mat och boende. Och hundtårta!

Hela lägret ägde rum på ett gammalt militärområde utanför Backamo, lilla Edet. Programet var späckat med hundträning, samtal om cairnterrierns framtid, hundmassage, hundmöten och människomöten. 

Jag höll kurs i Relation & Lek med fokus på terrier och cairnterriers. Det var så fantastiskt lyckat. Det kändes som om alla var nöjda och faktiskt fick med sig något av den tiden som vi hade tillsammans. Att våga lita på sin hund, att våga vända på begreppen och i stället för lock, tjat och pock, så jobbar hunden när jag är passiv. Att belöna massor och ofta, med både lek och gotte och även med kli på rumpan. För det gillar cairnisar, att bli kliade på rumpan.

             Eddie visade så klart upp sina färdigheter och hur man kan träna och leka med en cairn och han skötte sig exemplariskt. Han kan jag verkligen lita på i nästan alla väder. Han ser verkligen träning och uppvisning som ett arbete som han vill utföra på bästa sätt. Stolt stolt matte! Ozzy levde livet och charmade alla. Han gjorde flera tokrusningar med både valpar och vuxna cairndamer. Men om det är någon som är duktig på hundspråk, så är det lilla Ozzy. Han är verkligen vänligheten själv och vet precis hur han ska bete sig i alla lägen. Han kan man ta med överallt!

Så nöjd jag är med helgen. Tack tack alla! Här ovan ser ni några av de foton Mattias har tagit. För mer foton besök www.fotosport.se 

Se de underbara bilderna från helgens utställning och lydnadstävling på Lunds Brukshundklubb på www.fotosport.se

Duktiga Sara och Dirfa tävlade i lydnaden och kammade hem fler 10:or. Grattis!

Mattias och Per är verkligen duktiga fotografer och det ska bli kul att se hur deras verksamhet och Fotosport utvecklas.

Nu drar det ihop sig för Cairnterrierklubbens första lydnadsläger någonsin och lägret äger rum nu till helgen i Backamo. Så spännande!!! Självklart ska vi åka dit och jag ska hålla en liten kortkurs i Relation & Lek. En komprimerad variant av min och Saras Relationskurs, kan man säga. Med fokus på terriers i allmänhet och cairnisar i synnerhet. Eddie ska givetvis vara på plats för att övervaka så att jag sköter mig. Ozzy följer också med som den borderterrier han är.

      Mattias gör sitt andra uppdrag för Fotosport och kommer därför ha med sig kameran under hela helgen. Kan inte bli bättre!

Vi tränar på rätt så flitigt, tycker jag. Med vissa svackor. Ozzy går nu tävlingslydnadskurs hos Lisa. Vårt ständiga problem i lydnaden är att han ljudar så mycket. Jag tycker att det blir bättre och bättre ändå. Ikväll testade jag att köra igenom hela lydnadsettan med honom och momenten kan han rätt så bra. Men kan han vara tyst ett helt program, det är frågan.

            Lilla Eddie fick också köra igenom hela ettan och han kan också momenten. Utom apporteringen som han tycker är det knäppaste momentet i hela världen. Att hämta apporten är inga problem, men att sitta stilla med den i munnen som man gör i ettan, det är bara knäppt! :)

Agilityn är nog båda min och pojkarnas favoritsport just nu och vi börjar alla hitta formen! Synd att det är så få tävlingar just nu bara. Men tack och lov att vi har Maja och Nemi, som går med på att träna innan jobbet på fredag. Klockan 7.00 kör vi igång!!

Ja, visst går det! Det går alldeles utmärkt!

Jag möter många med terriers och cairnterriers som redan innan de börjar träna med sin hund, har låst sig vid att det inte går. Han vill ju inte leka, hon är så egensinnig och går sin egen väg. Se, nu vill hon inte mer och så vidare.

Och har man redan innan den inställningen, då går det så klart inte. Tänker man så, så kan man inte träna med någon hund.

Jag tror att grunden till att träna med din cairnterrier ligger i glädje, mod att prova nya saker, attityd, att våga bjuda på sig själv och en stor stor portion humor och envishet. Ja, samma egenskaper som din hund besitter måste du använda dig av!

Fundera på alla bra sidor din hund har och allt den kan. Lyft fram det och fokusera på alla positiva saker. Det som ni är mindre bra på, det fokuserar du mindre på. Det lär ni er på vägen ändå. Tänk vad tråkigt om ni var fullärda från början! Då har ni ju ändå inget att träna på.

Använd mycket lek och kamp när ni tränar. Våga bjud på dig själv och strunta i vad andra tycker och tänker. Fokusera på din hund och visa att du verkligen är roligast i världen och en fantastisk resurs för din hund. Gör inte misstaget att tänka "du ska lyda mig för annars....!" Det gillar ingen terrier. Nej, fokusera på er relation istället och på att få en så bra och fin relation som möjligt.

Man hör ofta folk som säger att om en terrier inte får som den vill, så pekar den finger åt dig och går sin egen väg. Den struntar högaktligen i dig. Så tänkte jag också om min första cairn. "Nu bara skiter han i mig trots att jag står här och är jätte rolig!" Nu pekar han finger åt mig!

Men där har jag tänkt om. Terriers har många saker att pricka av på sin dagliga agenda. De vill ha koll på sin omgivning, de är i grunden jakt/grythundar som gärna snosar i väg efter harar och annat vilt om de får chansen, de är ofta sociala och vill gärna prata med andra träningskamrater på lydnadsplanen osv. Det handlar inte om att du som husse eller matte har en hund som pekar finger och skiter i dig och ska tuktas till lydnad. Terriers är helt enkelt hundar med många uppgifter i livet som ska kunna jobba självständigt nere i ett gryt. Och där nere kan de inte fråga husse eller matte om lov eller råd.

All den där energin cairnisar har, kan du jobba med och försöka rikta mot dig istället. Genom att vara en resurs och en tillgång som alltid bjuder på lek och roligheter så lär sig hundarna att rikta uppmärksamheten mot dig i stället för utåt och bort i från dig.

Så tänk att du har världens bästa hund i snöret så kommer ni att få det så mycket roligare. Mycket lek, gotte och som sagt, en stor portion humor så kan ni gå hur långt som helst, du och din cairn! 

Min första hund, Snobben, som har lärt mig det mesta om hundar, terriers och hur man kan och inte kan träna med en terrier.

I går på Eslövs Brukshundklubb under blixtrar och ösregn tog Eddie sin tredje pinne i hoppklass 1 med ett felfritt lopp på 36 sekunder. Duktiga duktiga gossen! Helt tokig var han och drog och slet i kopplet innan. Jag tänkte i mitt stilla sinne att "herre gud, han kommer ju aldrig kunna fokusera". Men det kunde han och så fort halsbandet åkte av så visste han precis vad han skulle göra.

Ozzy gjorde ett kanonlopp och hamnade på 5e plats av 40-talet hundar. Vi drog på oss 5 fel för att jag TRAMPADE på honom när han var inne i platta tunneln. Herre gud, hur dålig balans får man ha. Stackarn! Jag har analyserat loppet i huvudet och min enda teori är att han forcerade platten snabbare än jag tänkt och dessutom drog han mot mig eftersom jag innan platten, visade att vi sen ska till vänster. Jag trodde alltså inte att han skulle komma ut på samma sida som jag var, utan att han skulle komma ut mitt i tunneln. Och dessutom i ett långsammare tempo. Han beräknade verkligen snabbaste vägen till nästa hinder. Och så trampar jag på honom... Lilla gubben! Jag kan lugna alla med att han mådde fint ändå.

Så duktiga de börjar bli pojkarna! Nu börjar vi verkligen bli samspelta! :) Och pricken över i:et- alla slalom satt som ett smäck!! Det tackar vi agilityträningarna med Maja för, som orkar bygga banor åt oss!

För ett par veckor sedan kände jag att

-Nej, nu får det vara bra med springandet mellan olika sporter och grenar och hundar och träningar. Mer fokusering och mer lugn och ro!

Jag bestämde mig för att vi inte ska spåra så mycket och inte heller tävla i spår denna termin som jag egentligen har tänkt göra, med båda pojkarna.

Men vad händer? Plötsligt förlorar jag också motivationen att träna. Inga mål - ingen träning! Varför ska jag träna när jag inte har ett mål med träningen? Mycket överraskande reaktion. Jag som hela tiden har lusten i träningen framför ögonen och som prio nummer 1 hela tiden. Och så är jag ändå tävlingsfixerad i realiteten.

Inget är fel eller rätt. Det handlar snarare om hur viktigt det är med mål och målbilder. Varför ska hunden sitta perfekt vid sidan?  Varför ska hunden inte tugga på apporten? Varför ska jag inte... osv. Och så börjar man slira på belöningskriterierna.

Men målet behöver absolut inte vara tävling. Man kan ha andra mål med sin träning och man kan ändra sina mål efter hand. Det gäller bara att hitta drivkraften och plocka fram nya målbilder.

I måndags körde jag i gång agilitykurserna hos Lisas Hundskola. Underbara kursdeltagare och taggade till tusen. Konstigt nog är det många terriers som ska delta... Hm, och två cairns till på köpet som inte är Eddie. Lustigt... ! ;)

Vi har startat i en av Lisas lydnadsgrupper och det bästa av allt, börjat träna agility en gång i veckan med Maja och Nemi! Så träning blir det ändå! :) Träning är ju ändå så sjävbelönande till syvene och sist!