Pojkarna lever nu glada dagar då jag är hemma och väntar på att bebisen ska anlända. Jag är så lyckligt lottad så jag har så gott som inga besvär, vilket innebär att vi kan köra båda agility, lydnad och gå långa skogspromenader. Nej, pojkarna kan nog inte ha det bättre. I dag kom lilla Tore förbi, Sandras 6 månaders bebis, och pojkarna fick slicka lite på honom och nosa på honom. De tyckte att han var fantastiskt spännande även om Eddie nog tyckte att Tores leksaker skulle tillhöra honom istället.

Vi har ju haft några projekt igång, jag och pojkarna, så som agilitystarter, bakdelskontroll, raka uppletandeskick och rutan. För att summera resultatet så kommer jag nu att börja använda mig av de frysta starterna i agilitykombinationer, bakdelskontrollen blev bakbensprättar som de nu älskar att flika in i de mest osannolika sammanhang som exempelvis i fria följet, hopp över hinder och vid apportering... Jag ska som sagt filma detta väldigt onödiga men extremt underhållande trick vid tillfälle. Raka uppletandeskick- pågående arbete. Rutan har vi faktiskt börjat få till riktigt bra!

Så nya projekt är:

Större hindersäkerhet, mer självständigt arbete i agilityn och mindre hålla handen. Alltså jobba med självständigt slalom, självständiga kontaktfält, långa skick och skikthandling som Marie Hansson kallar det.

Vittringsapportering blir sommarens stora lydnadsprojekt som innebär att hundarna ska kunna apportera en träpinne som luktar mig bland andra ickeluktande likadana träpinnar. Ett moment som nog passar pojkarna utmärkt.

Länka ihop lydnadstvåans moment till en helhet så vi kan tävla lite.

Ozzy svarar fantastiskt bra på vibrationsträningen så nu ska jag åter igen ta tag i gungan i agilityn som han ju inte har gillat, kanske pga att det någon gång har gjort ont i ryggen när den har slagit i backen.

Och så ska vi njuta av att våren har har kommit med värme och grönska!