10 på platsen trots hundar som rullade sig runt omkring. 10 på rutan och 10 på apporteringen som vi har jobbat stenhårt på. Den där apporten har kunnat hamna lite överallt utom hos mig tidigare. En 9a på läggande under gång. En glad och lättjobbad Ozzy tävlade lydnadstvåan igår i Lomma. Domaren gav oss ett fint omdöme efteråt och många glada kommentarer fick vi. Men en 7a på fria följet pga av pip och en stunds okoncentration när han skulle gå förbi korgen med apporter och annat roligt och nolla på hopp och fjärr pga pip och okoncentration gav oss ett andrapris. Jag skrattar fortfarande inombords åt att jag inte ens såg att han lämnade sidan för att kolla apportkorgen. Jag bara stegade på med blicken fäst någonstans i fjärran och räknade kallt med att vovven var vid sidan. 

Jag har insett att jag gillar lydnadstävlingar. Stämningen är oftast lugn och trevlig. Solen sken igår och tävlingen var bra arrangerad. What´s not to like!?

Inför vår senaste agilitytävling insåg jag några häftiga saker med pojkarna. Att de faktiskt inte går igång på "maniana maniana-stilen" så som jag har trott. Jag har trott att desto mer kravlös och avslappnad jag är och desto mer jag tänker "låt gå" desto bättre. Men inför både agilitytävlingen och nu lydnaden har vi faktiskt tränat stenhårt. Jag har höjt kraven ordentligt och även kopplat på en mer tydlig men faktiskt också bestämd sida. Båda hundarna går verkligen igång på den nya körstilen. Ett mer tufft och lite mer rått tänk. Terriers är ju ganska så tuffa hundar som gillar motstånd och att träna hårt. Jag behöver inte vara så rädd för att de ska ta illa upp eller lägga ner aktiviteten som jag har varit tidigare och det känns faktiskt väldigt skönt. I och med att jag vet det så känner jag mig mer avslappnad eftersom det innebär att ett felsteg inte behöver innebära "nu lägger vi ner hela projektet". Men lika viktigt är det att vara ödmjuk inför sin hund och sig själv och de prestationer som man gör. 

Ja, livet är verkligen ett äventyr! 

I veckan fick jag ett mess från Mattis där han berättade att plötsligt var både minimajs och pojkar borta. Han letade runt och hittade efter ett tag hela gänget ute i solen.

Majskornet har också upptäckt att det är gött att sova i hundkorgen.

Och att det är gött att gå hundpromenader. Eddan måste bara dubbelkolla så att hon har det bra i vagnen. Han är om sig och kring sig, den hunden.