Hela våren har mest varit en enda röra och jag har inte fått rätsida på något, tycker jag. Jag har mest känt mig trött, sliten och hopplös. Och problemen har liksom hopat sig. Tankarna har verkligen inte varit på "rätt plats" utan har mest dragit iväg åt helt fel håll och jag har fokuserat på svårigheter, problem och livets alla bekymmer. Ja, lite som om man har malts ned i en köttkvarn och blivit lämnad i en blöt hög. 

Men jag anar faktiskt en förändring. Tankarna drar inte lika lätt iväg åt det negativa hållet. Orken börjar att komma tillbaka och likaså motivationen. Så nu borstar jag bort dammet på rocken och tar en dag i taget. Grabbarna grus är dock lika glada som vanligt! Så länge de får hunda sig, träna lite, leka mycket, kampa MYCKET och äta JÄTTE MYCKET så är livet fantastiskt!

Appropå borsta av damm, så dammar vi verkligen av brukslydnadsmomenten och tränar framförgående varje dag och lägger nu spår varje vecka med vårt lilla spårgäng. Ett brukssug börjar verkligen att infinna sig. Pojkarna tycker att det är härligt med "grova" moment om ni förstår hur jag menar. De gillar ju inte allt för mycket finlir utan vill helst bröta på.