Stort varmt grattis till Maja och Nemi som igår tävlade i appellen i spår och blev uppflyttade!!! Tjohooo!!!!

Maja och jag är på resande fot. Vi är i Arvika och semestrar. Hm, hade glömt att det är röd dag och att allt är stängt. ... Utom ett fik... Maja sover i vagnen... Kaffe... Egentid....................................

Gårdagens lekstund. Missa inte den lilla besökaren i slutet av filmen som också vill vara med.

Lyktstolpen är en kontaktövning som jag lärde mig hos Lisas Hundskola.

Tänk på att detär hunden som ska jobba. Du är tyst och passiv.

Övningen är uppdelad i 4 steg:

1. Stå passiv framför hunden och vänta på att hunden söker ögonkontakt. Belöna så fort du får kontakt. När hunden förstår övningen går du till steg 2.

2. Släng godiset ut åt sidorna så att hunden måste aktivt jobba sig tillbaka till dig och söka kontakt. När hunden förstår övningen går du vidare till steg 3.

3. Vänd dig om när hunden letar belöningsgotte på marken. Upprepa.

4. Börja gå när hunden kommer runt och söker kontakt. Nu har du en början på ett fotgående.

Freestylen lyser med sin frånvaro här i Skåne. Ja, inte riktigt. Men jämför man med högre upp i landet så är det stor skillnad, både vad det gäller kurser och vad det gäller tävlingar.

Vi som freestylar på Oxie BK startar nu upp ett nätverk på Facebook. Gruppen heter Freestyle Skåne, än så länge. Det kanske ändras efter hand. Tanken är att vi här kan samla tips, information och happenings för freestyleintresserade och utövare här i regionen. Gå gärna med i gruppen.

I går avslutades vår tävlingssäsong med appellspårstävling på Revinge hed. Både jag och Ozzy har tränat som attan och var laddade till tänderna. Solen sken och frosten bet i gräset. Mattias, Eddie och Maja var också med, så klart. Jag visste att det skulle bli mysigt att tävla på hemmaplan. Bara kända ansikten och luften var fylld av pepp och vänlighet. Kaffetermosar och ostmackor. Precis så som jag önskade att det skulle vara!

Utdelningen i Ozzys spår blev endast slutapporten och de två första träpinnarna såg vi inte röken av. Så kan det gå. Domarna tyckte att jag släppte på Ozzy på spåret lite slappt, så det ska jag tänka på. Vi bröt men följde med till klubben för att kika på våra klubbkamraters lydnad och dricka mer kaffe. 

       Så nu tittar vi redan på vårens spårtävlingar och jag har verkligen fått upp spårlusten igen. 

Dagen avslutades med tårta som Mattias fixat som vi åt tillsammans med Kjell och Christa. Det kan ju inte bli bättre! 

Fick det fantastiska tipset av Stormaja att köra blindbock i fria följet. Med kommendering. Och plötsligt var jag tacksam för kommenderingen för då visste jag i alla fall att jag inte skulle gå in i något staket eller ramla ner i någon kaninhåla i alla fall. Det tackar vi för!

Majas och Nemis fina blindbocksfria följ kan ni se på hennes blogg http://majaonemi.wordpress.com/

Träningen går fint just nu. Vi har lagt spår i Stadsparken bland en massa folk, vi tränar flitigt både lydnad och freestyle och jag fokuserar mycket på att länka flera moment efter varandra. Ozzy fokuserar främst på framförgåendet och apporteringen. Eddie kan nu backa runt mig och jag håller på att lära in att han ska backa rakt ut runt en flaska som står flera meter ifrån mig, för att sedan backa tillbaka mot mig. Filmer kommer. Och som vanligt, satsar vi på balans och glädje.

I fredags var jag, Gudrun och Eva S. på föreläsning i Östra Ljungby med Maria Brandel. Maria pratade om vikten av tävlingsträning. Jag kommer att summera hennes föreläsning här på bloggen men nu nöjer jag mig med att berätta att hon tänker att ett lydnadsprogram är The Game (spelet) med regler och moment som ska följas och genomföras. Hunden och föraren är teamet som ska spela spelet. Att teamet samspelar är det absolut viktigaste. Ofta när hon dömer lydnadstävlingar, sa hon, så verkar hund och förare spela i olika lag och beter sig mest som motståndare mot varandra. Och då blir det ju inte så lyckat. Hon sa också att så fort man pratar tävlingsträning så blir det ofta stelt, prestigefullt och många glömmer plötsligt bort sin hund. Nej, gör istället tävlingsträningen till något lekfullt och roligt. Jobba mycket med olika störningar, mycket med att länka moment och tricks, och var kreativ. När man sen går ut på tävling så behöver man inte tänka så mycket utan man bara gör eftersom man har repeterat och testat och tränat igenom alla tänkbara scenarier, så gott som i alla fall. Då finns allt i kroppen och man behöver inte tänka. Tekniken över man på när man tränar. När man tävlar, så är det bara känsla, flow och show. Helst. Det värsta är när man börjar att nöta momenten i det oändliga. Det gör ingen glad.

Nej, nu är det natti natti. Tror jag börjar bli sjuk. Men det sover vi bort, tycker jag.