I lördags morse bar det av till Stora Stockholm. Jag och Sara åkte utan hundar och tävlingsambitioner. Bara utrustade med köplust, gålust, upptäckarlust och så klart en massa hundlust! Och vi hade det fantastiskt roligt! Som när vi exempelvis hittade världens minsta lilla halvstryp i en monter.

Cairnterrierringen... Jag bara älskar dessa små skrutt! Så mycket glädje och personlighet!

Platsläggande under Nordiska Mästerskapen i lydnad. Jag har faktiskt en film åt er på Maria Hagström från hennes tävlande, men jag vill ha hennes godkännande först innan jag lägger upp filmen. Det var så roligt att titta på dessa fantastiska lydnadsekipage. Men uj uj, detaljer, detaljer, detaljer! Hm, jag och mina terrierskrutt suckar lite av avundsjuka och hemfaller åt bus, tricks och olovligheter som att hoppa upp på matbordet (Eddie) och tugga frenetiskt på apportbocken samtidigt som man skäller (Ozzy).   Dagens nervositet ledde till mycket rökande och syndande. Både jag och Sara är helt oskyldiga!   I Cairnterriermontern spenderade jag några timmar av min lördag. Och det var faktiskt så fantastiskt roligt. Det kom fram så många härliga och glada människor för att prata hund och cairn.   Cairnterriermerchandise - för tuffa killar och tjejer. Ser ni Eddie på almanackan där på bordet? Japp, Eddie pryder omslaget av Cairnterrierklubbens almanacka. Fotot är så klart taget av Mattias.   Ser ni det fina stenröset och "Här vaktar jag"-skylten? Råttor fanns det också i stenröset. Tack Liza och Bettan!

  Som vi handlade! Och ja, pojkarna fick så snygga Back on track-täcken! Och filtar och ben och böcker mm. Jag var ju tvungen att prova täckena innan jag köpte dem och i brist på Eddie och Ozzy så letade jag upp två liknande individer av samma raser. En fantastisk borderterriertik lät mig testa och hon stog så lugnt och fint när jag provade täcket på henne.  Och likaså en cairnhanne. Ja, vi mötte så många underbara och lugna hundar under helgen. Så fint att se för ett nu lite tränat instruktörsöga.

Tillbaka efter helgen i Stockholm, så for jag och pojkarna raskt iväg i snön till Lisa i Södra Sandby för att träna lydnad. En helg utan träning är för lång tid. :) Och ja, vi har nu börjat få kläm på alla momenten men framför allt så börjar jag och pojkarna hitta en känsla av samförstånd och kontakt som inte grundar sig i högljudd kommunikation. Nej, de börjar läsa det finstilta som ögonkast, en hand som rör sig i en riktning. De ljudar inte så mycket nu, någon av pojkarna. Men det handlar om balans; övningarna måste vara så svåra så att de måste tänka men utan att blockera sig. Det känns så bra! Jag jobbar med att dra ut på belöningarna, på att öka störningarna runt omkring och på att minska ned hjälper som är onödiga. Nu ska jag satsa hela julledigheten på att läsa av hundarna förutsättningslöst, att inte tänka "hur vill jag ha det" utan bara iaktta och fundera på hur hundarna faktiskt är. Och fortsätta med att jobba på den tysta kommunikationen i vardagen och känslan av samförstånd.

Tack Sara för en toppenhelg och tack Lisa för bra träning idag!