Vi kom med på spårtävlingen i Höganäs nästnästa söndag.

Så nu ska jag bli seriös, tänkte jag! Idag skyndade jag mig ut i Skrylle efter jobbet för att träffa Gudrun och hennes vovvar Molle och Lukas. Och där skulle vi lägga ett RIKTIGT appellspår och sedan köra igenom lydnadsmomenten innan det blev mörkt. Jag gick ut spåret och blev dirigerad hur jag skulle gå och var jag skulle placera pinnarna. Och jag var så noga och koncentrerad, som aldrig förr. Japp, nu skulle vi göra något på allvar för en gångs skull.

            Spåret gottade till sig i exakta 40 minuter. Jag tog noga på selen vid bilen och förberedde oss på alla sätt. Sen gick vi ut till påsläppspunkten. Eddie taggad till tusen! Han for iväg och jag lät linan löpa 10 meter. Så som man ska. Han kom direkt på första pinnen och markerade den supersnyggt. So far so good!

            Och därefter kom första vinkeln... och likaså slutet på vårt spårarbete. Eddie for rundor men kunde inte hitta något spår. Till slut ställde han sig bara och titade på mig. Och därefter markerade han snabbt en splitterny spårpinne som inte var min. Så då la vi av.

           Så mycket för det organiserade tävlingsspåret. Vad som har hänt vet jag inte, men det verkar som om vi har andra spårläggare som smyger runt i skogarna och lägger spår över mina...

När vi var klara med Ozzy, som för övrigt spårade JÄTTE bra, och med Molle och Lukas så var det beckmörkt och omöjligt att köra lydnad. Här försöker jag tävlingsträna, men med uselt resultat.

           Och vad lärde jag mig på detta: Att vara seriös funkar dåligt! :)

Kan man vara mer naturfärgad? Lilla Eddie i kamoflagedräkt på Knivsåsen.

Vår på Knivsåsen i Skåne. Mmmm...

  De två prickarna är hundar. Jätten är jag.

  Ozzy på väg ur bild.

Lilla Ozzy får nu träna på att hoppa upp min rygg som ett nytt trick och att dutta nosen och ta med tassen på läskiga skramlande saker och ting. Jag tänkte nämligen träna in gungan i agilityn från grunden.