Nu bär det av ner mot Skåne efter två fantastiska veckor i Värmland!

Efter att Maja föddes bestämde jag mig för att inte vara rädd mer. Inte rädd för att saker ska gå fel, för att inte vara tillräckligt duktig, för att inte vara tillräckligt modig.
Helst ville jag bara stänga in oss och låsa dörren när vi kom hem med Maja från sjukhuset. Så att inget farligt skulle kunna hända henne eller hundarna. Men så kan vi ju inte leva... Och så vill jag inte ha det.
Botemedlet är att försöka sluta vara rädd. Att ta livet mer med en klackspark och tänka "dät ördner säj" på värmländska. För det gör det ju!

Hade vi stängt in oss, låst dörren och kastat nyckeln hade jag inte lärt mig att Maja älskar att få sina ben masserade av Christa och att hon alltid blir glad när Mattis spelar ukulele, till och med om hon är förkyld. Jag hade bara kunnat hälften så många agilitysvängar eftersom jag hade missat Veronicas agilityläger. Och jag hade inte varit med om många av de fantastiska möten som hundarna och Maja skapar. Och framför allt hade jag inte uppmärksammats på hur fantastiskt fina vänner, släktingar och svärföräldrar jag har. Tack!!!

Det har med andra ord varit en strålande sommar. Allt det jag tänkt och tyckt tidigare ställs på sin spets när man får barn och man tvingas omvärdera vissa saker. Plötsligt har mitt liv fått en helt annan mening än tidigare som jag inte vill slarva bort.

Och jag tror att jag faktiskt är en del av världens finaste lilla flock... Mattis, Maja, Eddie, Ozzy och jag!

 

Sara

11 augusti 2012 15:49

Fina insikter du fått. Och så härligt att du tänker så tycker jag. Gött att ni haft det bra i Värmland och fått göra som ni vill om dagarna.

Stor kram till dig och familjen

 

yvonne

12 augusti 2012 16:42

MINA ÖGON TÅRAS DU ÄR VÄRLDENS BÄSTA SVÄRDOTRA O MAMMA PUSSS

Eva Fabricius

12 augusti 2012 21:24

Tusen tack!!!!!!! Kramar!!!!

 

Bitte

20 augusti 2012 12:49

Bästaste Eva!
Inte har jag väl kunnat ana att du var rädd. Det märks ju inte och då kan man faktiskt våga ta ut svängarna. Insikterna är dock goda och kommer självfallet att vara själuppfyllande profetior. När min Frida föddes bestämde jag mig för att nu, nu skulle jag vara vuxen. Jag tror att det gick rätt bra, för det mesta. Och jag är övertygad om att din svärmor har 100% rätt!

http://www.dietdog.se

Eva Fabricius

20 augusti 2012 13:52

Tack för fina ord, Bitte!!!

Japp, nu är jag vuxen... tänker jag också! Försöker i alla fall och lyckas oftast rätt så bra! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om du är träningssugen och sugen på fysträning tillsammans med din hund. Häng då på vår löpargrupp på Lunds BK. Vi träffas på onsdagar och lägger upp träningen efter förmåga, lust och intresse. Alla har olika målsättningar och förutsättningar. ...

Flocken har sedan sist utökats med ytterligare en liten borderterrier. Max eller Gibas Riverdance Code, heter han. En fantastiskt härlig hund som smälter så fint in i flocken. Mängder av härlig energi. Fokus för året är agilityn och spåret. Och v...

    Under våren går jag en webbaserad kurs i tävlingspsykologi för Eva-Marie Wergård. Det finns många böcker om ämnet, bra TED-talks, föreläsningar och diskussioner. En av mina favoriter är Pia Sundhage och hennes bok "Spela på bästa fot - Att l...

Jag kan varmt rekommendera Charlotte Kallas bok "Styrka, teknik & pannben" om man vill få träningspepp i vintermörkret.    ...

Vilka dagar vi har! Vi varvar att träna för nya lydnadsettan, lägre klass bruksspår och agilityn. Jag har också anmält mig och pojkarna till "Fysträning med hund" för Eva-Marie Wergård och till hennes tävlingspsykologikurs. Det ska bli jätte roligt a...