Hösten... Det är så lugnt och skönt på hösten, om man bortser från en och annan höststorm förstås. Färgerna är helt fantastiska pga den den torra och långa sommaren. Vi lugnar nu ner oss lite med lydnaden och agilityn och jobbar mer med nosaktiveringen. Vi har lagt spår i helgen och vi har kokat pinnar till vittringsapporteringen, som jag har tänkt pyssla med i vinter. Efter mycket funderande på hur vi ska lägga upp träningen, så blir det nu "gömma pinnen i gräset"-varianten med en oluktande pinnhög bredvid. Vi testar oss fram, helt enkelt. Huvudsaken är att pojkarna får jobba med näsan.

För ett par helger sedan tränade vi tillsammans med ett fint hundgäng för Frida Sundberg www.sundbergshundtjanst.se. Tack Sara för att du arrangerade helglägret. Lärorikt! Jag fick med  mig några bra saker som att jag kan dra upp pojkarna ännu mer i kampen/leken, att Ozzy är en liten känslig hund när det kommer till relation och träning, att Eddie blev helt till sig när Frida lekte att hon blev rädd för honom och låtsades att hon blev omkullputtad av honom. Efter det var Eddie faktiskt lite kär i henne, märkte jag. Vi pratade mycket om att hundar faktiskt kanske kan läsa av de bilder som vi har i huvudet. Ni vet "om jag tänker på att min hund tuggar på apporten, så gör den så klart det". Jag tycker att det är spännande att tänka att man faktiskt är ihopkopplad med sin hund på ett djupare plan och att hunden faktiskt kan "se" vad jag tänker. Så klart kan det vara kroppsspråket som avslöjar vad huvudet tänker på, men för att göra världen aningen mer spännande och storslagen så gillar jag att dra tanken ett steg längre. Fel eller rätt, spelar faktiskt ingen roll. 

Jag har fyllt år och tackar än en gång för alla gratulationer, presenter och firande!