Min syster Anna och hennes barn Viktor och Hedvig från Uppsala och Stockholm har varit hos oss hela helgen. Helt underbart! Maja och Hedvig kommer verkligen väl överens och jag kommer aldrig att glömma Majas extas när Hedvig smög på henne när de lekte tafatt i köket. Maja skrek och hoppade om vart annat. Jag har nog faktiskt aldrig sett henne så upprymd. Ja, det är speciellt det där med barn tillsammans med barn. De kan ge varandra något som vi vuxna inte kan ge. 

Något som också är helt fantastiskt är hund och barn. Ozzy, som bara är världens artigaste, gladaste och mest välkomnande herre, rent ut sagt HATAR en mellanpudel i grannskapet. Varken pudel eller ägare är dock särskilt artiga mot honom och pudeln kommer gärna springandes lös i skogen. Det hela började när jag hade Maja med mig i barnvagnen och båda pojkarna skyddar ju henne med sitt liv. Hunden kommer springandes och ska hälsa. Glatt men med lite för mycket energi för att jag ska känna att det är okej. Och det känner ju pojkarna direkt, att jag inte riktigt är med på noterna. Både Ozzy och Eddie anser att man FRÅGAR minsann innan man hälsar, man brötar inte bara på. Nja, är man en löpande tik får man bete sig hur som helst. Då är man älskad av båda pojkarna. Men inte annars. 

Idag mötte vi dem igen! Pudeln var lös och ägaren var lössläppt. Eddan blev arg, men lyssnade när jag sa åt honom att inte stödda sig. MEN OZZY- han fräste och ville slåss!! Jag hivade upp honom och samtidigt som jag stod med en fräsande terrier i näven så hör jag pudelns husse säga:

-Det där löser dem själva!

Varpå jag svarade:

-NEJ, DET GÖR DEM INTE!!!!!!! EN ARG OZZY MUCKAR MAN INTE MED!