Första träningskvällen med lydnadsgänget sedan sommaruppehållet. Solen sken, kvällen kändes oändlig, luften var sval och hundar och människor glada och semesterpigga. 

Vi jobbar som vanligt med att hitta rätt attityd och en bra känsla. Hela augusti står det framför allt freestyle på agendan för jag tänker försöka knåpa ihop varsitt freestyleprogram åt pojkarna. Men det är verkligen så svååårt. Plötsligt tar en rörelse lite längre tid än tänkt och då tappar jag bort mig i musiken. Eller så vill Eddan inte backa utan gör en annan liten konst alternativt bara står och skäller och då har låten hunnit ta slut innan vi ens har börjat. Eller så ska jag greja med spotify så att rätt låt spelas och så ska jag greja med hundgodiset som inte ska mosas när jag också rullar runt på marken och så kommer jag på att Ozzy behöver nog en bollbelöning nu och så ska jag hämta en boll. Eller så ska hundarna leta godiset jag slängt till dem och så tar det tid och låten hinner ta slut. Eller så glömmer jag helt enkelt bort hur programmet är som jag har tänkt ut och då måste jag kolla mitt körschema som jag också har i telefonen och så trycker jag bort musiken i samma veva. Eller så gör en av hundarna en ny rörelse som är mycket bättre och då ska jag lägga till den nya rörelsen i anteckningarna. Och så funderar jag hela tiden på coola trix men försöker att fokusera på att få ihop ett program med de trix vi faktiskt kan så att inte hundarna får helt hjärnsläpp. Och så slutar det med att det blir en skratthög istället. 

Så pratar vi glädje, samarbete, kontakt, lek och relation, då är vi rätt på det. Pratar vi tävling, struktur, timing, noggranhet, perfektion.... njaaaa.....