Torsdag och fredag innebar agility och lydnadsträning för vår del.

Vi fokuserar nu främst på slalom, kontaktfält, apporteringen, svängar och kontakt och framförgåendet. Jag tycker att det går framåt hela tiden.

I fredags fick jag även äran att köra Zelda över några hinder. Sicken skillnad att jobba med en stor vovve... inte annat än att man blir lite sugen på en stor hund... Jag behöver inte böja mig som en krokig gammal gumma, jag ser tydligt när hunden har rätt position bredvid mig och det är lättare att klappa om en stor hund utan att behöva huka mig över hela hunden som ett stort monster. Men fördelen med små hundar: man huttar superenkelt upp dem på armen vid behov, de kräver mindre mat och jag skulle kunna ha hur många små terriers som helst här hemma i lägenheten, alltid får de plats någonstans! Tack kära Maja för lånet! Om jag får köra Zelda då och då, så är jag helt nöjd.

Idag spårade vi i Järavallen (inte Snoge som jag skrev från början!)

Idag har jag också blivit av med både spårlina och sele. Efter några minuter i ett tillstånd av sann aggression och röd ilska så fick jag reda på att en snäll man trodde att selen var kvarglömd på stigen och tog den därför med sig för att lämna den synlig och fin på parkeringen.

Jag har gått typ vilse.... Trots att Sara och Ozzy spårhund var med, så hamnade vi ute vid stora motorvägen till Göteborg. Och dit skulle vi inte!

Eddie fick gå ett tävlingsspår utan Sara Spårläggare i sällskap. Eftersom selen och linan då var borta så fick han jobba i koppel med en arg matte i andra änden. Men det löste han faktiskt fint. Vi skippade dock två apporter eftersom Eddie inte tyckte att de var så viktiga. Jag håller nog inte med honom om den saken.

Jag hade en lagotto vid namn Axel i spåret som jag la ut till Dirfa. Han följde mig så snällt när jag skulle placera ut Dirfas apporter. Axels matte och husse verkade föga bekymrade trots att de glatt frågade mig om jag la spår. "Ja", sa jag argt. Men det bekom dem icke. Axel fick fortsätta springa lös.

Ozzy hade svampplockare som örlade runt runt runt runt i hans spår... och en död kråka... och en hund... men det redde han ut, superpojken!

Vi har dessutom kört både uppletande och budföring. Ozzy led av tillfällig minnesförlust och glömde bort plånboken som han skulle hämta varje gång efter att jag hade vindat in den. Så fort jag släppte honom i rutan och sa "leta" så stack han till vänster och letade där. Minnesluckorna gjorde att Sara fick lägga plånboken mycket närmare oss och då lyckades han faktiskt komma ihåg vad han skulle göra. Efter att jag hade vindat in den lite. :)

Så summan av dagens spårarbete...

Undvik att gå vilse på Järavallen, då hamnar du i Göteborg.

Undvik att lägga spårselar och linor på stigen. Då kommer gubbar och flyttar på dem i all välmening.

Undvik att ha lagottosar vid namn Axel när du lägger ut spår.

Unvik att lägga apporterna för långt ut i uppletanderytan, då glömmer Ozzy bort vad han ska göra på halva vägen.

Unvik att pyssla med budföring bredvid barn som springer runt. Nu var Sara en stark mottagare som lockade mer än barnen, men just in case.

Undvik tistlar. Eddie hade skägget fullt av dem, som jag nu har fått ägna en timma åt att plocka bort. Till Eddies stora förtret.