Solnedgång över Lunds Brukshundklubb

I lördags tävlade Eddie i sin första officiella agilitytävling, som ägde rum på vår egen klubb. Vi var även funktionärer så vi startade dagen kl. 7 och var hemma igen vid 18-tiden.

Vår första klass var hoppklass 1 som vi körde efter lunch, vilket gjorde att vi båda hade laddat i fleeera timmar innan. Egentligen inte en så svår bana.... men... liksom i torsdags övertaggade vi båda. Jag blir inte så nervös men adrenalinet sprutar ur öronen innan vi kommer iväg, vid blotta tanken på att få springa fort fort tillsammans med min hund.

...och vår adrenalinboost gjorde att jag och Eddie krockade vid flertalet tillfällen på banan. Farten har han verkligen, men att lyssna och springa och hoppa mm det är svårt ibland. Orutin kallas det.

Därefter körde vi agilityklass 1. Det är tryck i grabben! Jag försöker att tänka långsiktigt hela tiden och då hamnar tryck, flyt och glädje på första plats på prioriteringslistan.

Men det kära slalomhindret gjorde att vi först fick en vägran innan Eddie förstod vad vi skulle göra. Och vid denna vägran drog vi på oss 10 tidsfel. Men sen gick det faktiskt jätte bra och han spurtade på OCH kunde lyssna samtidigt. Vi gick hurrande in i mål med 14 fel.

Lotta Mårtensson sa efteråt att Eddie ibland funderar lite innan han kör igång igen och det stämmer nog bra. Inte att han stannar på något sätt men han kommer liksom av sig lite, och det är bara orutin.

Lille stjärnEddie. Pärlan i mitt liv!! Förutom de andra två pojkarna i hemmet förstås!

Så nu är vi på gång båda två och matte ska sitta ned och anmäla sig till många många tävlingar!! Och träna och träna och träna slalom! Vårt favorithinder!!  

Ett stort grattis till alla duktiga lundaekipage med sina fantastiska hundar som gick i mål igår!!!