Jag kämpar hårt med min egen energi - att inte rusa iväg i tanke och handling!

Ner på jorden, sakta ned tempot en aning, landa, landa, landa!

Man får de hundar man behöver, inte de man vill ha...

Men det ger resultat! Vi börjar hitta formen! Både jag och vovvarna växer och landar. Bottnar i något gemensamt, för att vara abstrakt.

Idag tränade vi två timmar hos Lisa, en timme med vardera vovven. Och det känns fantastiskt bra. Jag får tid att tänka till, ta det lugnt och landa. Inte hasta förbi saker. Vi jobbade med fotgående, kontakt, vänstersvängar. Med apportering, med hoppet, med target, med läggande under gång, med framförgåendet... Ja, det mesta!

               Lilleman, som i början snusar iväg och glömmer både världen och mig. Hans näsa är hans främsta redskap! Men jag ska vara noga med att ge tydlig signal när vi börjar och när vi slutar en övning. Och han vaknar till snabbt och är helt med på noterna. Och jobbar och jobbar och jobbar.

                     Och min lille Eddie, som direkt är med på noterna. Men som blir så trött i huvudet efter ett tag. Dessa vänstersvängar och halter... Oh, han såg i kors till slut! Han kämpar på så duktigt.

Leken som etsar oss samman mer än godiset. Kamplekar och jaktlekar som man kan bygga hela övningar och moment runt om! Fantastiskt! Där får jag tacka Sara, som verkligen har öppnat upp mina ögon för lekens betydelse!

Ja, detta blev kanske inte så konkret. Men det är inte riktigt det konkreta som jag jobbar på nu. Utan snarare på att hitta en känsla i övningarna. Inte för mycket energi och inte för lite. Balans och glädje på samma gång.

Och dit är vi faktiskt på väg, känns det som! Tack Lisa! Och tack Mattias som har tränat båda hundarna i att sitta och ligga kvar, när jag är dålig på "ta det lugnt-moment"!