Nu är vi igång som attan- äntligen!!!

Hundarna tror inte sina ögon. Igår spår och idag agility på morgonkvisten i ridhuset i Staffanstorp och ikväll lydnad i ridhuset i Torna Hällesta.

      Ja, det gick faktiskt att spåra trots snöslask och isgator. Vi tog oss fram till alla apporter, matburkar och leksaker. Jag har insett några viktiga saker kring spåret, under viloperioden, som jag ska grunna vidare på under terminen. Exempelvis att näring i spåret är toppenbra för båda hundarna, speciellt Ozzy. Och att Ozzy inte vill leka i spåret, medans Eddie gärna vill leka i spåret.

Jag är nöjd med flera saker från agilityträningen, som exempelvis att Ozzy älskade att springa upp och ned över A-et. Efter att ha varit lite skeptisk under spökåldern, så går det nu som en dans. Så jag ska börja hårdträna Running contacts nu med båda två. Behöver dock lite träningshjälp och tips. Andra saker jag är nöjd med är farten och handlingen. Japp, det lossnar, det lossnar!

Pojkarna har också fått prata med en hundpratare. En sida hos mig tycker att spöken, oknytt, övernaturligheter och det vi inte kan se, är mycket fascinerande. Jag vill gärna tro på att det finns fler dimensioner än det som vi ser omkring oss.

Kontentan var att:

Eddie är kommunikativ, tycker om förändring och vill lära sig mycket mer hela tiden och utvecklas. Han är mycket kärleksfull mot sin omgivning. Älskar dock inte alla hundar, så som Ozzy gör. Han är också mycket intuitiv och har en stark förmåga att känna in sin omgivning. Han har också en stark identitet.

Ozzy är bara ren kärlek! Han är mycket kontaktsökande och vill kommunicera. Han rör på sig som han ska och är därför balanserad, både i kropp och själ. Det finns också en del av honom som agerar på ren instinkt. Han är en mycket sympatisk hund.

Ja, vad ska jag säga. Jag tycker att det stämmer oerhört bra. Vad tycker ni?