Fick det fantastiska tipset av Stormaja att köra blindbock i fria följet. Med kommendering. Och plötsligt var jag tacksam för kommenderingen för då visste jag i alla fall att jag inte skulle gå in i något staket eller ramla ner i någon kaninhåla i alla fall. Det tackar vi för!

Majas och Nemis fina blindbocksfria följ kan ni se på hennes blogg http://majaonemi.wordpress.com/

Träningen går fint just nu. Vi har lagt spår i Stadsparken bland en massa folk, vi tränar flitigt både lydnad och freestyle och jag fokuserar mycket på att länka flera moment efter varandra. Ozzy fokuserar främst på framförgåendet och apporteringen. Eddie kan nu backa runt mig och jag håller på att lära in att han ska backa rakt ut runt en flaska som står flera meter ifrån mig, för att sedan backa tillbaka mot mig. Filmer kommer. Och som vanligt, satsar vi på balans och glädje.

I fredags var jag, Gudrun och Eva S. på föreläsning i Östra Ljungby med Maria Brandel. Maria pratade om vikten av tävlingsträning. Jag kommer att summera hennes föreläsning här på bloggen men nu nöjer jag mig med att berätta att hon tänker att ett lydnadsprogram är The Game (spelet) med regler och moment som ska följas och genomföras. Hunden och föraren är teamet som ska spela spelet. Att teamet samspelar är det absolut viktigaste. Ofta när hon dömer lydnadstävlingar, sa hon, så verkar hund och förare spela i olika lag och beter sig mest som motståndare mot varandra. Och då blir det ju inte så lyckat. Hon sa också att så fort man pratar tävlingsträning så blir det ofta stelt, prestigefullt och många glömmer plötsligt bort sin hund. Nej, gör istället tävlingsträningen till något lekfullt och roligt. Jobba mycket med olika störningar, mycket med att länka moment och tricks, och var kreativ. När man sen går ut på tävling så behöver man inte tänka så mycket utan man bara gör eftersom man har repeterat och testat och tränat igenom alla tänkbara scenarier, så gott som i alla fall. Då finns allt i kroppen och man behöver inte tänka. Tekniken över man på när man tränar. När man tävlar, så är det bara känsla, flow och show. Helst. Det värsta är när man börjar att nöta momenten i det oändliga. Det gör ingen glad.

Nej, nu är det natti natti. Tror jag börjar bli sjuk. Men det sover vi bort, tycker jag.