Vad är det som gör att många idag inte bara kan iakta och låta saker ha sin gång? Tror man att man bara får kontakt med en hund eller varg genom att röra vid den? Har vi kommit så långt från naturen att vi helt har tappat känslan för andra levande individer? Att bara uppleva på avstånd är inte tillräckligt spännande. Nej, man ska nära inpå, klappa, gärna provocera lite för att se vad som händer.
Vargskötaren som vi mötte på Kolmården sa att de egentligen inte vill visa upp vargar för besökare på detta sättet, men att de hoppas att det ska öka förståelsen för djuren och att det då har ett gott syfte.
Nej, nu går jag ut och promenerar med mina egna rovdjur.
Lotta
19 juni 2012 09:57
Jag har varit i varghägn på Kolmården två gånger. Första gången hos nyfikna "ungvargar" och där behövde man inte på något sätt söka kontakt. De var själva väldigt ivriga och nyfikna och kom fram och tog kontakt själva. Vi blev ordentligt instruerade att inte gå fram till dem när de lagt sig ner.
Andra gången var det hos en flock med äldre vargar och de var inte alls lika imponerade utan höll distans och då fick det självklart vara så. Nu var vi förvisso vana hundmänniskor som var där tillsammans och då kanske det är enklare att förstå vad som gäller. Sen kan man ju undra hur de tänkte som tog med sig en hundrädd 15-åring in till vargarna, som det stått om i tidningarna...?
http://www.bruksterrier.se
Sara
19 juni 2012 10:07
Bra tankar och jag tycker som du! Varför ska vi hela tiden kunna göra det VI vill och inte behöva tänka på vad djuren vill?! Hade folk gått in till flodhästarna?
Sen hör man ju om idioter som är i Afrika på safaris och vevar ner rutor och annat, även om guiden säger att de inte får, och så händer en olycka och vem får skulden? Jo djuret...Finns så många exempel på när djur får sätta livet till för att vi ska kunna gå nära, ta kort, pilla på o s v. Och det bara i Sverige. Sorgligt och dumdristigt.
Mattis
19 juni 2012 13:57
Ja, jag förstår inte heller. Jag menar det var ju helt underbart att bara sitta där inne på en stock och iakta vargarna på nära håll. Men att följa efter, krama och leka med kameror framför dem när skötaren specifikt sa att de gillade att försöka ta kameror. Jag fotade, men jag hade ju fördelen att ha ett zoom-objektiv. Sedan kom en varg fram och sniffade in mig men då höll jag mig passiv och lät den orörd göra det som föll den narturligt.
När vi var där så var det mycket säkerhetsprat och väldigt bra. Men det som skrämmer mig är de som tar in sin hundrädda dotter(vad tänkte de) och detta skedde utanför djurparkens ordinarie verksamhet. Vad var anledningen? bota flickans hundskräck? Bättre besöka en brukhundsklubb!!!!
Sedan finns det dem som blir helt till sig när vagen kommer fram till dem för de känner sig 'utvalda' och agerar sedan efter det. Jag är glad att vi har varit där men glad att vargarna nu slipper detta!
Sofia
19 juni 2012 17:28
Jag tycker det är otroligt sorgligt och hemskt att djurskötaren dog, men jag fattar inte att de inte har lika tydliga säkerhetsregler för sig själva som för besökare. Att tillexempel gå in i hägnet själv är ju HELT tokigt! Det är ju faktiskt vilda djur och det räcker ju att det slår slint hos en av dem för att det ska gå fel. Det känns ju utan tvekan som flockmentaliteten tar över ganska snabbt.