Vad är det som gör att många idag inte bara kan iakta och låta saker ha sin gång? Tror man att man bara får kontakt med en hund eller varg genom att röra vid den? Har vi kommit så långt från naturen att vi helt har tappat känslan för andra levande individer? Att bara uppleva på avstånd är inte tillräckligt spännande. Nej, man ska nära inpå, klappa, gärna provocera lite för att se vad som händer. 

Vargskötaren som vi mötte på Kolmården sa att de egentligen inte vill visa upp vargar för besökare på detta sättet, men att de hoppas att det ska öka förståelsen för djuren och att det då har ett gott syfte.

Nej, nu går jag ut och promenerar med mina egna rovdjur.

I samma hägn där jag och Mattias var för ett par år sedan på Kolmården, hände det tragiska med skötaren som blev attackerad och dog.

Det var en fantastisk upplevelse att få umgås med vargar på nära håll. Det som dock gjorde mig ledsen och arg var hur några av de andra besökarna som ingick i gruppen behandlade vargarna. Det skulle klappas och flera följde efter vargar som traskade iväg. Folk skulle fotografera djuren och kämpade för att få till de mest spännande bilderna att visa upp för tjocka släkten efteråt. Man gick respektlöst fram till vargar som vilade och verkade inte ha någon som helst känsla för hur man faktiskt behandlar djur- just med respekt! Om någon hade blivit biten av en av vargarna hade jag faktiskt inte blivit förvånad... kanske nästan lite glad...

Och nu kommer så klart dessa ruggiga historier om människor som har råkat illa ut i varghägn:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14995907.ab

Mattias plockade fram statistik som visade att fler hundar dödas av jägare än av vargar varje år.

Jag har sett varg på riktigt för länge sedan i norra Värmland. En vild varg som levde i skogarna runt Klarälvsdalen. En vild varg som levde så som vargar ska leva.