Julen och nyåret 2013 gav tid för lugn, eftertanke och reflektion. Och framför allt för vila. Så mycket sömn som jag hade att ta igen efter många vakennätter. Livet med småbarn är härligt, underbart, fantastiskt... Och lite jobbigt.

2014. Nytt år. Nya projekt. Nya tankar. Nya målsättningar. Jag har valt att gå in i 2014 med liten annan strategi än tidigare. Målen för året handlar mer om att få till ett visst antal träningstimmar, att springa X antal kilometer. Mätbara mål där jag kan påverka resultatet. Inga direkta resultatmål där jag faktiskt inte kan påverka utgången. Men det största målet är som vanligt glädje i träningen och i det vi gör. Jag börjar förstå mer och mer hur viktig den drivkraften är och hur oviktigt det är med pokaler och rosetter. För oss. Vi vill helt enkelt må bra. Känna oss friska och starka. Samkörda och känna teamkänsla. Det är okej att vara både stark och skör. Hela känsloregistret är tillåtet och det är lika viktigt att bromsa som att gasa. Det är okej att känns sig världsbäst ena dagen för att nästa dag bara samla kraft och ta det lugnt. Säkert helt självklart för många men inte för mig.

2014. Välkommen!