Hundarna har fått vila sen i söndags. Eddie är i finfin form men Ozzy behöver jag känna på pulsen. Så det har varit skogspromenader hela arbetsveckan, lugn och ro. Det har faktiskt varit rätt, tror jag. Jag börjar ana att det är en åldersgrej, i alla fall.

Men nu är vi igång igen...

Igår körde vi en privatlektion i agility med Thereze. Hon hade ställt upp hopphinder i olika kombinationer på en äng på Östra Torn åt oss. Jag körde först med Eddie och sen med lilleman. Pojkarna är helt med på alla upptåg! Det är matte som måste träna! Thereze gick verkligen igenom grunderna i hennes handlingsystem och det finns jätte mycket som jag kan ta till mig där. Jag gillar att hunden ska associera olika signaler till olika aktivitetsnivå. Jag har varit så fokuserad på att inte störa hundarna (vilket jag ändå gör) så att jag glömmer bort att träna på att hunden ska kunna sitta kvar och invänta min startsignal och ÄNDÅ vara supertaggad och riktad framåt. Jag har tänkt att jag hindrar hunden när jag ber den sätta sig vid start.

Jag gillar också att inte se fällor på banan utan möjligheter, ja, i all träning. Tänker jag fällor, då dras man lätt dit. Blockerar jag den tunnelingång jag INTE vill att hunden ska in i, vad händer? Jo, så klart vill hunden dit!

Förutom detta så ska jag bland annat tänka på att:

Fötterna visar riktningen, händer och armar visar det hinder vi är vid. Tryck ut armarna och var tydlig! Kryp inte ihop.

Framförbyten

Belöning i färdriktning (leksak)

Torrträna vinklar och "framåt"

Startövningar och "startkommando"

TACK THEREZE för bra hjälp och en massa engagemang!!! Underbart att frossa i träning!

Idag har vi lagt spår. Eddie fick spåra ett 500 meters spår och sen ett högre klass-spår i full storm ute på Revinge. Högra klass-spår är 1200 meter, kan jag stolt berätta!!

            Ozzy fick ett 100 meter långt rakt spår med saker i. Jag vill att han ska få ta det lugnt och inte få för stora utmaningar just nu. Spåret löste han jätte fint!

Imorgon är det spårtävling. Ja, vi ska inte tävla men jag ska lägga ett av spåren till en tävlande och lägga ut saker i uppletanderutan. Så 6.30 ska vi vara på plats ute på Revinge! Hoppas att det inte stormar då! Pojkarna får så klart följa med! De kan ju få spåra lite också efteråt.

Ibland blir jag lite tårögd över de små pojkarna. De är så duktiga och vill så väl. Det känns som om vi har kommit så långt i vår träning och jag har hela tiden lyckats satsa på glädje och motivation. Jag har inte fallit för frestelsen att bli sur i träningssammanhang och har försökt att ta varje situation för sig. Belönat jätte mycket och ignorerat misstagen. Och det ger resultat. Pojkarna vill jobba tillsammans med mig och är inte rädda eller osäkra för att göra fel. Blir det fel provar vi bara igen. Det är glädjen som ska vara i fokus!! Och en stor portion bus finns ju alltid med!!! Livet är till för att ha roligt, är det inte så??!!