Så underbart att värmen och solen är tillbaka! Det är nu som det är både skönt och roligt att träna hund.

I torsdags la vi två jätte roliga spår till pojkarna, där spårläggaren (Gudrun) hade korsat sin egen väg två gånger. Först gick hon en lång raksträcka på cirka 600 meter. Därefter gjorde hon en lov tillbaka och gick som ett S över raksträckan och vinklade ut till vänster. Det innebar två övergångar där hon alltså korsade sitt eget spår. Hon placerade en snitsel där hon korsade spåret, så att jag tydligt skulle kunna se hur hundarna jobbade. Totalt blev spåren cirka 1000 meter långa. 

        Resultatet; båda hundarna bara noterade första övergången och spårade sedan vidare i ett raskt tempo utan att bry sig nämnvärt. Det var jätte roligt att se och att de faktiskt inte brydde sig så mycket om våra klurigheter trots att tidsskillnaden inte var stor.

I lördags åkte jag och Ozzy till Arvika och Mattias och Eddie hade föräldrafritt. Det är inte ofta man får tillfället att bara fokusera på en hund, så jag tog tillfället i akt. Jag och Ozzy har som jag har nämnt tidigare, lite problem med grundpositionen, ni vet att bara sitta vid min vänstra sida. Så fort jag ber honom komma in till sidan, så börjar han gnälla och skrika och gå upp i stress. Och så hoppar han runt på stället istället för att sitta lugnt kvar. Det resulterar i att han hela tiden hamnar ur position och jag försöker då rätta in honom. Han blir ännu mer stressad och frustrerad och jag blir kluven och vet inte riktigt hur jag ska jobba vidare. Helst vill jag att han ska bjuda på beteendet själv och jag vill inte rätta in honom varje gång. För det blir i sig ett felbeteende.

      Så därför fokuserade vi mycket på ingångar och att sitta vid sidan när vi var själva i Arvika. Och ja, det blir nog bättre! Åter igen, måste jag jobba med mitt eget lugn och tydlighet. Hm, det man inte har i kroppen får man kompensera genom den goda viljan. :)

I går körde jag lydnad med båda pojkarna på klubben. Eddie fick krypa, ligga plats 3 minuter i grupp, leka och komma in med leksaken, träna på ställandet. Och leka igen. Han är så duktig och har verkligen hittat formen. Jag längtar efter att tävla honom mer. Han är anmäld till en appelltävling om några veckor men jag vet inte om vi har kommit med ännu.

     Ozzy var supertaggad! Kanske för att jag har fokuserat på honom i några dagar. Vi körde fria följet, läggande under gång, rutan och sitta vid sidan. Därefter länkade jag inkallning och hoppet med kommendering och tävlingsbelöning. Första gången gick det så fruktansvärt dåligt. Han var okoncentrerad, hade dåligt fokus och jag blev så splittrad och rörig i mina rörelser. Jag fick andas lite och så gjorde vi om det med mycket bättre resultat!! Då tog jag det lugnare, var tydligare och även lite mindre "glad".

       Åter igen, hundträning handlar om energier och känslor. Mitt problem är att jag lätt går upp i varv (för att jag tycker att det är så roligt) och då blir signalerna röriga och jag blir inkonsekvent både i kropp och tanke. Man måste hitta den perfekta harmonin mellan de båda.

Vi har även jobbat på våra nya byten i agilityn. Och jag har avslutat agilitykurserna hos Lisas Hundskola. Härliga kursare och härliga hundar! Man lär sig så fantastiskt mycket genom att hålla kurs.