Ja, vi har faktiskt hunnit träna också...

trots magsjuka (jag), öroninflammation (Ozzy) och ögoninflammation (Eddie). Den enda som är hyperfrisk i familjen är Mattias.

I lördags spårade vi i Skrylle och jag fick två långa och härliga spår av Sigrid. Det ena i en bokskog och det andra i en fårhage (utan får). Jag gick spåren själv, med hund så klart, utan Sigrid. Jag har sagt det förr, men det är verkligen en fantastisk känsla att  gå bakom sin hund som jobbar med ett spår, helt alena i en höstskog. Det enda som visar att vi är på rätt väg, är när vovven plockar upp apporter som spårläggaren har lagt ut. Ja, det är otroligt! Vilken kapacitet det finns i en liten hundnos. Och vilken koncentrationsförmånga i ett litet hundhuvud!

      Efter spåret i lördags körde jag och Sara till klubben där jag tränade framförgående med båda pojkarna. Från att det bara har varit rus i benen så börjar vi nu hitta lite lite rätt, känner jag. Men sicket jobbigt moment detta är! Jag fick även fungera som störning för Saras Dirfa. Och vilken störning jag var. Lekte jätte elakt med Dirfas kampsnöre mitt framför hennes nos utan att hon fick lov att ta den. Kastade den hit och dit och retade henne på alla sätt!! Men hon skötte sig utmärkt!

Vi har även varit på två drop in-träningar hos Lisa. Och där har vi jobbat med störningar, kan jag säga! Jag har gjort platsläggande med båda pojkarna samtidigt, medan folk gick omkring och var störiga. Kvarsittande då andra gick fram till hundarna och var störiga. Inkallningar med en massa hundar omkring som dessutom kom lösa med jämna mellanrum och då var extra störiga.  Störningsträning i kvadrat. Och det är supernyttigt!!!!!!!!! Ge mig meeeeer!