Lördagsspår och söndagsagility...

hundarna trivs som fiskar i vattnet. Spår i djup snö hejdar inte oss.

Igår hade vi även besök av en hel vildssvinsfamilj vid bilarna. Stora och svarta.

Och så lite agility idag med Maja, Gizmo, Cissi och Spray.

Djupa snövallar mellan hindren. Så det blev mest lek, bus och ett hinder emellanåt. Slalomet börjar sitta nu, så vi ska testa lite mer högerslalom.

Båda Eddie och Ozzy visade både rätt engagemang och attityd och det gillar jag!

Jag har funderat mycket på "attityd". Jag körde ett danspass på gymmet i fredags och funderade då på just "rätt attityd". (Ja, jag funderar även på hundträning då jag tränar mig själv. What?! Inget konstigt me det! Muckar du?) När man dansar så ska man inte bara kunna rätt koreografi, utan även ha attityd. Man ska vara cool, slapp och ha låg tyngdpunkt när man dansar funk och hip hop. Djurisk när man kör afrikans dans. En spänning i magen och halsen då man dansar salsa eller latino.

Terriers har ju oftast mycket mycket mycket attityd. De vet att de är bäst, störst, smartast och kan allt. Och bryr sig inte ett dugg om att omgivningen inte alltid håller med.

Kan man då ta med sig den attityden i träningen? Så att lydnadsmomenten inte innebär "nu lyder du mig" utan istället blir en pardans med energi och attityd. Samma med agilityn som ju verkligen är fart och energi. Precis som pardans!

               Men för att hunden ska ha rätt attityd, så krävs det att jag som förare har rätt attityd och även leder dansen. Det går inte att dansa slappt och energilöst. Jo, det går, men det är varken snyggt, roligt eller ger bra träning.

Bild på igensnöad tax. (Gizmo)    (Gizmo)

  Svart Spray mot vit snö.   The gang!