Mmm, nu har spårträningen dragit igång... Härligt!

Jag måste dock erkänna att det var lite jobbigt att gå upp kl. 6.30 en lördagsmorgon nu efter semestern. Det kommer inte naturligt, kan jag villigt erkänna. Men ett plus var det fina vädret vilket gjorde att min motiation ändå ökade. Och när man väl har gått upp finns ingen återvändo.

Vi var ett litet sött gäng som träffades idag och jag spårade ihop med min oerhört engagerade spårkompis (och instruktörskompis) Sara. Jag har funderat mycket kring träningskompisar den sista tiden efter många samtal med mina hundkompisar. Och jag har insett att jag varken vill eller kan jobba bra ihop med träningskompisar som inte ger träningen rätt fokus. Jag har blivit mer och mer noga med att välja ut mina träningsvänner faktiskt. Inte att man måste tänka lika, abolut inte! Nej, vad jag behöver är engagemang! Att man engagerar sig i varandra! Tittar på varandra och kritiserar det som är mindra bra och berömmer och lyfter fram det som är bra! Det är ju så jag kommer vidare i min träning! Och det gäller verkligen allt: engagemang i varandras spår, i agilitykombinationer, i lydnadsmoment, i vardagslydnad...

Idag så tränade jag och Sara och jag tror att vi båda tänker lika: självklart ska man engagera sig i varandras träning! Man lyssnar och tar in hur den andra vill ha det och gör sitt bästa för att få till övningarna på bästa sätt.

Summa sumarum: Eddie spårade två spår på grus! Underbart, kul och nyttigt! Eddie såg dock i kors när han förstog att jag efterfrågade ett nytt  spårbeteteende från honom (nosen i backen hela tiden!), annat tempo (inget rus), pyttesmå apporter mm. Somliga sträckor löste han utmärkt, andra mindre utmärkt! Men hans lilla huvud gick på högvarv och nu är han sååå trött! Nyttigt för oss båda!

Ozzy älskling, fick tapp i spåret, en bäck med vatten att gå över och tvingades leta apporter uppe på stubbar! Han övervann världen när han tog sig över bäcken och hittade spåret på andra sidan! Som han jobbade! Och så duktig han var och varm i hjärtat blir matte som är blödig för sina vovvar!

Saras Dirfa spårade toppensnyggt och hennes vinst blev en bra promenad med båda terrierpojkarna där alla fick springa lösa! Sara släppte lite på sitt kontrollbehov och jag tror att hon blev positivt förstärkt! :)  

Tack för en bra träningsdag!